Hem Forum Invidzonens forum Ensam och påväg mot galenskap…

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #57571 Svara
    SL
    Medlem

    “Hej,

    Jag har nu tagit mig igenom den största delen av min sambos mission, 10 månader och bara 2 månader kvar… Trodde dock att sommaren skulle kännas lättare, men jag känner mig så jäkla ensam! Jag är så gruvligt besviken på mina och våra gemensamma vänner, människor som pratade vitt och brett om hur mycket de skulle ta hand om mig och underlätta den här perioden. Men telefonen är tyst och alla lever på sina egna liv utan att invitera mig. Det känns som att det är mer eller mindre upp till mig att dra igång aktiviteter, föreslå saker att göra och närma mig dem – vilket man inte alltid orkar. Hade jag haft en vän vars sambo gjorde en lång och tuff utlandstjänstgörning så hade jag med all största sannolikhet agerat helt annorlunda.

    Vid midsommar var det verkligen extra tydligt, jag var inte inbjuden till någon, ingen ringde och hörde med mig vad jag skulle öra och kvällen innan midsommarafton fick jag “”napp”” från två personer som jag tillbringade dagen tillsammans med. Men känslan i hjärtat var verkligen tung och ensam.

    Så, om jag inte ringer och bjuder in till aktiviteter eller frågor om någon vill ses, så är telefonen helt tyst. Och jag sitter hemma själv på kvällarna och vet inte riktigt vem jag ska prata med om alla tankar som snurrar runt i mitt huvud angående min sambo. Hur annorlunda han känns, hur mycket fokus som hela tiden ligger på honom och hans välmående, vad han vill osv. Ibland känns det som att det han gör räknas så mycket högre än allt som har med mig att göra (Visst, mitt jobb innebär inte direkt att jag räddar världen). Droppen kom när vi pratade om våra planerade båtplaner och att han ville att vi skulle köpa båt under hans sista mission – under den enda veckans semester vi har tillsammans. Jag började nytt jobb relativt nyligen och har därför ingen semester att ta ut i år.

    När jag sa att det kanske inte riktigt var den bästa prioriteringen för oss, att kuska land och rike runt och titta på båtar, utan att vi kanske borde åka iväg och prioritera vilsam tid för varandra så blev han arg. Sa att han behöver någonting att pyssla med under sin lediga månad när han kommer hem. Men jag då? Jag har bara en veckas semester på ett år och den vill jag ogärna lägga på ett stort projekt. Då vill jag bara ha tid tillsammans med honom. När han har varit hemma de senaste gångerna så har han varit så lättirriterad, arg. Jag kan knappt säga någonting utan att jag får höra honom säga “”Sluta””, eller “”Sluta X”” “”Sluta håll på””: Tiden bara försvinner iväg på alla han ska hinna träffa och egen tid med mig verkar komma längst ner på prioriteringslistan…

    Jag vet inte vad jag ska göra, men det känns mer och mer som att personen som åkte är en helt annan än den som kommer hem och som ringer hem.

    Och jag tänker för mig själv… Kommer det alltid att vara så här? Kommer hans jobb alltid att komma i första hand och jag ska bara finna mig i det? Jag har väntat här i snart ett år på honom, hanterat alla rädslor, försökt att stötta och hantera vardagen ensam. Och vad får jag tillbaka? Det känns som att jag håller på att bli galen…”

    #57573 Svara
    A.
    Medlem

    Jag känner igen mig i mycket av det du skriver och förstår dig till 100 %. Mitt tips till dig, som hjälpte mig, var att prata med andra i samma situation. Ta kontakt med invidzonens mentorer så kan de hjälpa dig en bit på vägen.

    Stor kram till dig från mig

    #57575 Svara
    miss
    Medlem

    Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Jag komm i sista hand. Det va jobb familj vänner o träning. Jag fick smulorna. Inte under våra fyra första år ihop men det senaste halvåret blev det så. För oss gick det tyvärr inte så bra men stödet jag fått och fortfarande får av invidzonen har hjälpt mig mycket och jag rekomenderar dig verkligen att utnyttja det. Om inte annat så bara för din egen skull. Det är oerhört viktigt att du gör saker bara för dig och inte fasnar i att göra allt för honom som jag gjorde. Du ska inte tappa dig själv för att du lever i en väldigt annorlunda relation. Har ni gått prep-kursen? Vi gick den kanske för sent in i våra problem men jag känner ändå att jag lärde mig otroligt mycket på den. Jag hoppas att det blir bättre för er. Kram miss

    #57577 Svara

    “Ush! Har han varit iväg ett helt år? Låter som om det varit ett vidrigt år för din del.

    Tala om för dina vänner hur du känner. Riktiga vänner har man i vått och torrt. I sorg och glädje. Själv har jag inte många “”riktiga”” vänner – de är tre. Men de finns där 24h om dygnet 365 dagar om året precis som jag finns för dem.
    Ringer jag mitt i natten så vet jag att de svarar, de kommer om jag behöver…

    Hm, har ni gått PREP kurs? Om inte så gör det! Borde banne mig vara ett obligatoium innan de åker utomlands! *Ler*

    Din lediga vecka förstår jag att du vill ägna åt Er. Du har ju in princip varit själv hela året.Om han är ledig en hel månad så vad är väl en vecka tillsammans!? Han borde vara överycklig över den veckan!

    Kanske det har hänt ngt utomlands som gör att han är så annorlunda, ngt som han har svårt att prata om?

    Finns det inget nätverk där du/ni bor kopplat till din sambos jobb? Kolla med InvidZonen eller Soldathemmet! Soldathemmen kan även erbjuda samtalshjälp och övrigt stöd även till dig som anhörig.

    Du ska verkligen inte acceptera att det ska vara så i framtiden. Ni är ju två i förhållandet – för mig och maken så innebär det ett givande och tagande.

    Nä, ta ingen skit som Grynet säger!

    Stor och varm styrkekram till dig SL!
    *Kraam* Maria”

    #57579 Svara
    Fia
    Medlem

    Säger som de andra!
    PREP kuresen är något som jag också rekomenderar varmt!!
    Varför inte skicka just det du skrev här till honom?

    Massa kramar!

    #57581 Svara
    Mentor Annas
    Medlem

    Det låter inget vidare! Förstår din frustration kring det hela. Jag känner igen mig i det här med att vänner pratar innan om att de ska stötta men när det kommer till kritan så händer det inget innan man själv tar tag i det.
    Vi sitter i samma båt och jag vet hur det är!
    Känner du att du vill ha någon att bolla dina tankar med så finns jag eller någon av oss andra mentorer här för att stötta upp mig.
    Hör bara av dig till Invidzonen så ska vi nog kunna prata vidare kring det hela om du vill.
    För ingen ska behöva vara ensam i det här. Jag och vi andra anhöriga finns här för att stötta upp varandra.
    Förstår också din frustration kring det här med semestern, man kan tycka att de gör något för deras skull under en så lång tid, men vad får vi tillbaka, ingenting bara sura miner när vi ber dem att lyssna till vår vilja.
    Som föregående talare också har sagt kan en PREP kurs vara bra för er, det kan hjälpa er att kommunicera bättre!
    Som sagt!
    Hör gärna av det!
    Vi finns för dig och alla andra anhöriga!
    Kram

    #57583 Svara
    Mentor Annas
    Medlem

    Det låter inget vidare! Förstår din frustration kring det hela. Jag känner igen mig i det här med att vänner pratar innan om att de ska stötta men när det kommer till kritan så händer det inget innan man själv tar tag i det.
    Vi sitter i samma båt och jag vet hur det är!
    Känner du att du vill ha någon att bolla dina tankar med så finns jag eller någon av oss andra mentorer här för att stötta upp mig.
    Hör bara av dig till Invidzonen så ska vi nog kunna prata vidare kring det hela om du vill.
    För ingen ska behöva vara ensam i det här. Jag och vi andra anhöriga finns här för att stötta upp varandra.
    Förstår också din frustration kring det här med semestern, man kan tycka att de gör något för deras skull under en så lång tid, men vad får vi tillbaka, ingenting bara sura miner när vi ber dem att lyssna till vår vilja.
    Som föregående talare också har sagt kan en PREP kurs vara bra för er, det kan hjälpa er att kommunicera bättre!
    Som sagt!
    Hör gärna av det!
    Vi finns för dig och alla andra anhöriga!
    Kram

    #57585 Svara
    Li
    Medlem

    “Jag förstår precis vad du menar. Innan min sambo åkte lovade alla vännerna att de skulle höra av sig och att sommaren skulle bli så rolig och gå så fort för vi skulle sitta på uteserveringar efter jobbet och piknik på helgerna… men har det blivit så? Nej… när jag försöker få tag på någon har ingen tid för alla lever ju sina egna liv med sina respektive partners… När det planeras att hitta på något “”glöms”” jag bort och när jag frågar har ingen tid. Jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag är i vanliga fall en otroligt social mäniska men har tappat sugen totalt. Känns som när man va liten och skickade en lapp till tjejerna i klassen och frågade om någon ville leka på rasten eller efter skolan… ja…? nej….?? eller kanske??…. Jag vet att stödet här finns och allt det där och det är super bra, men det är inte samma sak som att träffa sina vänner och ta ett glas vin och snacka skit… varför har det blivit såhär? Är jag inte intressant utan min soldat eller vad handlar det om?”

    #57587 Svara
    T
    Medlem

    Vad trist att läsa att era vänner inte tar till vara på de fina vänner de har i er………:-(
    Är det verkligen äkta vänskap då? Om jag vore er skulle jag ta upp det med dom och förklara hur ni känner. Är dom sanna vänner så lyssnar dom och tar till sig det ni har att säga tror jag.
    Lycka till <3

    #57589 Svara
    3E
    Medlem

    Jag kan bara svara utifrån mig själv och jag upplever till viss del också det ni skriver -att kompisarna lever sina egna liv. Jag tänker så här: Hur ofta umgås jag med mina vänner när maken är hemma och bara sådär går ut och tar ett glas vin?

    Det kan jag ärligt säga aldrig händer. Jag prioriterar att träffa min make när han är hemma. Att sedan då komma till mina vänner och säga -nu är min man bortrest och då förväntar jag mig av dig att du ska underhålla mig. Det funkar inte så. Vill man ha kul får man fixa det själv. Det är min erfarenhet.

    #57591 Svara
    Li
    Medlem

    Men det är klart jag inte sitter här och förväntar mig att mina vänner ska ta hand om mig bara för att min sambo är borta. Så korkad är jag inte. Men det är bara det att vi hittar alltid på saker med vänner och bekanta i vanliga fall och det händer alltid väldigt mycket runt oss. Vi är väldigt sociala av oss och det är våra vänner vanligtvis också. Man ringer varandra och bestämmer att rent spontant går ut och äter middag och så vidare Men nu är det som bortblåst…

    #57593 Svara
    Mentor Annas
    Medlem

    Det är inte så lätt att vara själv när våra soldater är iväg. På något vis blir det tydligt att man är ensam… Det är inte heller alltid så lätt för svåra vänner att veta hur de ska bemöta vår situation dåde kanske inte är i den samma.
    Att prata om hur man känner kan kännas tufft men kan kanske hjälpa.
    Vi finns här för att ingen ska behöva känna sig ensam
    Styrke kram

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
Svar till: Ensam och påväg mot galenskap…
Information om dig: