Hem Forum Invidzonens forum En serviceinrättning? Det är jag det!

Visar 17 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #58245
      L
      Medlem

      Amen!

    • #58247
      Less
      Medlem

      Så sant som det är sagt!

    • #58249
      M
      Medlem

      jag må vara utan barn men ändå blir det samma sak. Jag förväntas lösa allt i hemmet och han ska bara ha tid att umgås med resterande familj och vänner inför avfärd.

    • #58251
      Det samma
      Medlem

      Gud va sjönt att det är fler som känner som jag. Upplever att ända anledningen till att försvaret har anhörigträffar, information mm är för att det ses som politisk korekt att göra så. Men om något händer så ska vi anhöriga bara bocka och buga säga ja tack amen och finna oss i situationen. Vi får försöka ge till varandra för det är det ingen annan som gör.

    • #58255
      M
      Medlem

      det blir dock svårare när man bor långt borta från regementet där han jobbar. Man får ingen kontakt med hans vardagsliv då. Finns inga bra möjligheter att lära känna de han jobbar med och liknande.

    • #58259
      T
      Medlem

      Jag håller helt med att FM måste tänka i andra banor om dom vill behålla sin personal. Det är ju inte meningen att förhållanden/äktenskap ska spricka pga dom men jag vet hur lätt det är att det blir så…..hamnade nästan där själv.

    • #58261
      miss
      Medlem

      det verkar som om det lätt blir problem. Vi har aldrig haft problem för än nu, efter 5 år. Det började när vi flytta ihop, i samband med att han fick veta att han skulle med fs till hösten. Han har blivit så förändrad sedan dess. Jag hoppas bara att vi klarar oss igenom den nuvarande kris vi har. Jag vill ju vara med honom, det är ju därför jag står ut med att han är iväg så mycket. De få stunder jag får med honom är så underbara att de väger upp det hela, även om det är lite problem för tillfället. Hellre de få stunderna än inget alls.

    • #58263
      Lilja
      Medlem

      Jag känner igen mig. Men jag tror också att det inte är så enkelt alla gånger. Min väns man har ett säljobb. Han är borta jättemycket och hon gör nästan allt där med. Jag känner en pappa också där det är helt tvärt om. Hans fru är egenföretagare och har en skobutik och han får ta det mesta. Vi har ju iaf någonstans att vända oss. Men mina vänner har liksom ingenting. Jag tänker ofta på det när jag ser och hör dem…

    • #58267
      miss
      Medlem

      Vi gick precis prep, lite blev väl bra, vi fick pratt igenom mycket. Dock är det fortfarande problem. Allt är så förvirrande just nu.

    • #58273

      Att vi inte alla känner igen oss i de olika beskrivningar som finns beror nog på v a d samt v a r ens respektive arbetar inom försvarsmakten. En Aupair låter guld värt – dessväre tillåter inte ekonomin det 🙁

    • #58275
      3E
      Medlem

      Jo, au pairen är super. Vi har använt familjetillägget till hennes kostnader istället för att jag går ner i tid. Jag jobbar ju heltid och har en bra lön så vi hade snabbt förlorat de pengarna om jag hade gått ner i tid. Hon kostar 3500:- i fickpengar i månaden samt mat och husrum. Vi betalar också hennes flygbiljett ena vägen ca 5000:- samt en svenska kurs á 2500:-. Så visst är det en del pengar ändå. Men värt varenda öre!

    • #58243
      Anonym
      Gäst

      En riktig serviceinrättning som ska ställa upp med precis ALLT! Jag ska VABBA, ta hand om barnen 24h, sköta mitt jobb, försaka karriärmöjlighet er som uppenbarar sig, försaka kurser, ta ledigt från jobb för att barnen behöver sin vaccination vid årskontroll, städa, diska, tvätta, skjutsa – närvara vid fritidsaktiviteterna – hem igen, nattningsprocedur och så sova.

    • #58253
      Anonym
      Gäst

      Tråkigt att ni känner så….. själv har jag fått fantastisk stöd från min mans chefer och kollegor. Jag tycker att ni personligen ska ta kontakt med era mäns överordnade eller liknande och framföra era åsikter eller ta hjälp av tex Invidzonen och se vad som kan göras. Det är inte meningen att ni ska känna så här.

    • #58257
      Anonym
      Gäst

      Min make har också fått åka hem från utlandet en gång då jag blev sjuk och inte fixade det längre, och det var helt ok från hans jobbs sida.

    • #58265
      Anonym
      Gäst

      Ursäkta alla stavfel men jag var så arg när jag skrev så tangenterna hängde inte riktigt med =)

    • #58269
      Anonym
      Gäst

      Jag känner igen det där att vi som anhöriga blir så styrda av jobbet. Bara under tiden hemma i Sverige som du skriver så drar övningar ut på tiden, de måste åka tidigare än sagt osv och det går aldrig att bestämma en tid för middag med någon annan en fredag kväll, min sambo kan lika gärna komma hem 15 som 22. Jag vet aldrig när väntan är slut och han vet aldrig hur mycket han kommer hinna med under helgen.

    • #58271
      Anonym
      Gäst

      Jag känner inte alls igen mig i detta att man aldrig vet när han kommer hem. Min make är så oerhört punktlig. Han kommer alltid när han säger att han ska. Däremot hamnar ju mycket av vabb och sådant på mig i vanliga fall.

    • #58277
      Anonym
      Gäst

      “Tro det eller ej.. Sambon har varit borta ett tag och nu ska det vara “”vanlig arbetsvecka””. Efter han kom hem igår så värker det fram på kvällen när vi lägger upp veckans planering att han glömt att jag ska på kurs… Han är nämligen tvungen att börja jobba en timma tidigare för att… bla, bla, bla, bla… Tror aldrig jag satt ner foten så hårt som igårkväll

Visar 17 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.