det skulle ju bli bättre

[S]

ständigt ont i magen, sover dåligt, äter dåligt och har nästan helt tappat lusten att hitta på saker. I början gick det bättre, nu är det inte kul längre. Får ångest över att tänka på att säga hejdå 2 gånger till, jag vill inte. Jag tror inte att Han förstår hur jobbigt det är här hemma. Jag kämpar för att vara glad och positiv varje dag på telefon men snart går det inte längre. Det räcker nu..

[SL]

Känner precis likadant.. orkar verkligen inte mer nu. Och hela tiden behöver man hålla upp en fasad.. Känner för att ge upp nu. Vill inte mer..

[Anna, mentor]

Jag förstår precis hur ni känner. Jag hade det enormt tufft första delen på insatsen.

Det kanske inte är så roligt att höra men det är kanske och skönt att veta att ni inte är ensamma med era känslor.
För mig vände det när jag fick kontakt med en annan anhörig och vi kunde stötta varandra. Det hjälpte även mig att skriva av mig alla mina tankar. Ingen har läst det men det var skönt att skriva.

[S]

Det känns väldigt skönt att höra att man inte är ensam med dessa känslorna, trots att man inte öskar någon det!

SL, jag brukar också tänka att jag vill ge upp, men sen kommer jag på att det inte är ett alternativ. Man kan ju inte bara lägga sig ner och ruttna, och lämna honom är det sista jag tänker göra. Så hur gör man när man vill ge upp? Jag ser ingen utväg..

[SL]

Jag vet inte.. antagligen är det väl bara till att försöka somna och hoppas på att morgondagen blir bättre och lättare.. Trots att det känns väldigt långt borta just nu..

[S]

Håller verkligen med om att det känns långt borta, det känns inte som man har träffats på flera månader men i själva verket är det bara tre veckor..
Hoppas på att det blir bättre efter första leaven, annars vet jag inte vad!

[Författare]

Inlägg