Hem Forum Invidzonens forum Det går åt helvete!!!!!!

Visar 38 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #55359
      Frun
      Medlem

      Orkar inte mer, vill få hem min man nu!
      Hur mycket tabletter ska man tvingas ta varje dag och varje natt för att orka genomlida dessa 7 månaders helvete? Nu hänger jag i sista tråden utan en möjlighet att få kontakt med honom.

    • #55361
      Mentor Anki
      Medlem

      Jag har loggat in på min mail om du vill prata
      så finns jag inloggad för din skull.

    • #55363
      EmmaB
      Medlem

      maila mig om du vill jag finns här <3

      mentor.anki(AT)invidzonen.se

    • #55365
      Frun
      Medlem

      Ett avbrutet samtal är en bit på väg. Stort tack till mentor Anki och till jouren. Känner man sig ensam och övergiven är det skönt med omtanke och stöd. Får försöka ta en dag i taget, nätterna vill jag bara glömma, hoppas att man en dag kan våga se framåt igen utan hot om nya missioner.

    • #55367
      Tant S
      Medlem

      Hej Frun?
      Kan inte trösta men kan känna att jag vill ge dej en varm kram av omtanke…. Finns det någon i din närhet som kanske kan sova hos dej när det är som värst?? Så att du i alla fall får lite sömn för att orka…. Återigen : KRAM

    • #55369
      Mentor Anki
      Medlem

      Självklart finns jag till när det känns tungt…. <3 <3

    • #55371
      Mia
      Medlem

      Känner igen den panik känslan, kan även jag få ibland. Känslan av att man absolut inte vill vara ensam. Jag brukar köpa hämtmat ringa en kompis eller åka hem till min mormor och sova. Ibland hjälper det med känslan av att det bara finns någon annan i samma hus. Min sambo är på sin andra mission just nu, nu har jag lärt mig att handskas med att han är borta och i alla fall försöka vända det till något mindre negativt. Hans första mission var jag också helt förstörd och allt kändes bara skit. Men mitt största tips är att ringa någon och inte sitta hemma ensam när allt känns sådär värdelöst. Stor kram till dig

    • #55373
      Frun
      Medlem

      Jag är värdelös, som fru, som mamma och på jobbet. Patetisk klarar inte av att vara själv, får inte mitt liv att fungera. Finns inget att leva för, min man är bara arg och besviken, skriker skärp dig när jag är förtvivlad och gråter. Tack försvarsmakten för att ni gjort mig detta.

    • #55375
      Emma R
      Medlem

      Du är inte på något sätt värdelös. En mission är inte lätt. I boken om mig kommer min sambos mission vara det svåraste av kapitel.
      Finns det ingen som kan komma och hjälpa dig ett litet tag? Hjälpa dig att hålla huvudet över ytan medan du samlar energi?
      Om du bor i närheten av Sthlm så kommer jag gärna och hjälper till med städning, matlagning eller vad de nu kan vara för något.

      Du kommer fixa det här och du är inte på något sätt värdelös!
      Kram

    • #55377
      fru gus
      Medlem

      Kära Frun,
      Du är INTE värdelös på något plan. Ibland blir livet helt enkelt (?) för mycket och det är svårt att hantera. I den värsta dalen känns det omöjligt att ens orka försöka tänka sig uppåt.
      Finns du i min närhet, Skaraborg, så kommer jag gärna över och bara finns en stund. Invidzonen har min mailadress.
      Kramar till dig!

    • #55379

      “Till Frun?

      Jag är så oerhört ledsen att du mår som du gör och att du får gå igenom det här med en känsla av ensamhet!!

      Önskar så att jag och mina mentorskollegor kunde göra mer för dig, men jag hoppas att du känner att vi alla finns här för dig om du så vill och närhelst du behöver!!
      Likaså att du känner stödet från alla andra anhöriga på detta forum!!!

      Oss i mentorsgruppen når du via våra mailadresser som du hittar under fliken “”Om oss”” / Vi finns lokalt här ovan.

      I morgon (torsdag) har vår chatt öppet mellan kl 20.00-22.00, kom gärna in och “”prata”” med oss en stund.
      Vi kanske inte kan ta bort smärtan, men vi kan vara den där axeln man så väl kan behöva ha att luta sig mot i stunder som denna!!

      Jag vill också tipsa dig om Soldathemsförbundets jourtfn dit du kan ringa närsomhelst för att få råd och stöd. Deras telefonnummer är: 070-570 99 91.

      Stora varma styrkekramar till dig från oss i mentorsgruppen!!!
      Malin
      Mentor Invidzonen”

    • #55381
      Anonym
      Medlem

      Det är väl knappast försvarsmaktens fel att du mår dåligt?

    • #55385
      Frun
      Medlem

      Till anonym:
      Klart att FM är skyldig om de inte hade ändrat anställningsvillkoret för sina anställda hade min man aldrig varit i Afghanistan, han hade varit hemma och då hade jag aldrig drabbats av panikångest, sömnsvårigheter, ett hjärta som rusar och ger hjärtklappning varje natt. Ja han hade kunnat säga nej och blivit uppsagd men då fick han till svar att han var tvungen att åka under uppsägningstiden i alla fall, så dessa månader hade han fått lämna mig ialla fall.
      Nu lever jag på hoppet att han ska få komma hem i förtid. Starkare tabletter för att kunna sova och en kär väninna som stöttar ska nog få mig igenom tiden tills han kommer.

    • #55387
      drömfinken
      Medlem

      Frun? Har du testat att söka hjälp? Det låter som att du lider av panikångest och det kan vara extremt obehagligt oavsett var ens sambo befinner sig. Det kan vara bra att kanske söka proffs hjälp när det går så långt. KBT och mindfulness. Mindfullness boken finns att köpa på apoteket, den rekommenderar jag starkt. Där finns övningar på en cd skiva och mycket bra guidning. Men som sagt detta kanske du hade haft även om han inte hade v arit utomlands, vissa av oss har det i oss och det är inte ovanligt. Hoppas verkligen att du mår bättre snart och var inte rädd för att söka den hjälp du behövero och har rätt till

    • #55389

      Tack för allt stöd och uppmuntrande ord.
      I dag är en positiv dag. Fått uppmuntrande mail med många kärleksförklaringar.

    • #55391
      Mentor Anki
      Medlem

      “Så glad för din skull “”frun nu och för allti”””

    • #55393
      frugan
      Medlem

      Kan bara konstatera att livet kan ta konstiga vändningar, har alltid sett mig själv som stark och alltid beredd att hjälpa alla runt omkring. Men nu är det skillnad har haft ett helvete sedan min man tvingades att åka med Fs22, efter 3 veckor fick jag börja med tabletter för att kunna sova och för att dämpa ångesten och får inte glömma paniktabletterna kan ta upp till 6 st per dag. Kostnad hittills 1100kr och ett högkostnadskort klart på apoteket, grattis till mig. Nu är min älskade make hemma och har lyckats sluta med sömn tabletterna men ångest tabletterna får jag äta minst 6 månader efter att han kommit hem för gott, då kanske han är på väg på nästa mission…. Vem vet jag kanske får leva på tabletter tills han hittar ett nytt jobb eller tills han går i pension, tack FM. Det är med stor fasa antalet dagar till avsked närmar sig. Fy fan helvetet kommer som ett brev på posten.

    • #55395

      Jag kan inte förstå varför vissa mår så fruktansvärt dåligt, kanske kan det vara så att livet innan missionen har varit en räkmacka utan kriser. Sen är det ju ett gemensamt beslut och man borde väl som par ha pratat igenom saken noga eller. Jag sitter här själv med två barn och en mamma som fick cancer i princip när min man åkte. Hon är nu död sen 2 veckor tillbaka, men jag mår bra livet rullar på. Döden kan komma när och var som helst inte bara i Afghanistan.

    • #55397
      Rebecca
      Medlem

      Tycker inte att man kan beskylla FM för denna situation överhuvudtaget. Det är jättehemskt att du mår dåligt och jag hoppas verkligen att det blir bättre snarast, att din man hittar ett nytt jobb och att ni kan gå vidare med ert liv.

      Men faktum är ju att din man skrev under ett avtal om internationell tjänstgöring och det gjorde han redan hösten 2010. Det lämnar iallafall i mina ögon ett ganska långt spann att hitta ett nytt jobb på om man inte är intresserad av att åka iväg. Om han anställdes efter september 2010 så visste han om vad som kunde hända hela tiden och du också. Att han inte kan vara tröstande och känna med dig när du mår dåligt är väl inte heller FMs fel? Det ligger i ert förhållande som uppenbarligen inte är en dans på rosor.

      Det låter väldigt hårt, men som sagt, jag hoppas verkligen att ni tar er ur det här och kan gå vidare. Både för din hälsa och ert förhållande.

    • #55399
      Lol
      Medlem

      Håller med dig Frugan till 100%. Det verkar som om det finns så många godtrogna och lurade flickvänner och anhöriga. Men att inte förstå att det är Fm som är orsaken är blåögt. Nu finns det ett fall som ska tas i arbetsdomstolen och då borde även du förstå att sättet som fm hanterar sina anställda är fel. Vilken sjuksköterska skulle efter 25 års tjänst, tyst acceptera att bli iväg skickad till krigszon, när som helt , vart som helt under hur långtid som helst utan att själv vilja påverka. Kan bara vara dumlojala militärer som accepterar det.

    • #55401
      3E
      Medlem

      Håller med dig Tvillingmamma. Det borde inte komma som en nyhet att man om man 2010 skrev på ett nytt anställningskontrakt att det kanske är dags då att se sig om efter ett nytt arbete om man inte är ok med villkoren.
      Dessutom är det ju inte FM som fattar de politiska besluten som styr arbetet.

      FM verkställer det som regering och riksdag har beslutat. De har beslutat att Sverige ska skicka styrkor utomlands för att hjälpa till i krigshärjade områden.

      Vad ska försvarsmakten göra med anställda som inte vill deltaga i verksamhetens huvuduppgift?

      Hade man varit sjuksyster och jobbat med att träna HRL varje dag hade det kanske inte kommit som en överaskning om det någon dag skulle komma någon som ville ha hjälp i skarpt läge…

    • #55403
      M
      Medlem

      Seriöst!! Sluta skylla allting på FM. FM har inte tvingat någon att åka iväg, du har en egen vilja och det är bara att säga upp dig om villkoren och kraven inte passar.

      FM kan inte TVINGA någon att åka iväg.
      DU som tar anställning i FM har GODKÄNT att åka iväg. Du visste att det skulle ske och den enda man kan beskylla är sig själv. Hade du inte skrivit på så hade du inte behövt åka.

      Du som anhörig kan heller inte skylla på FM, det är inte FMs fel att du som anhörig mår dåligt för att din anhörig åkt iväg. Den enda du isf kan skylla på är din anhörig som accepterat avtalet.

      Jag förstår att folk behöver någonting att vara förbannad på när den psykiska ohälsan är ett faktum men det börjar stå mig lite i halsen att det går i mode att kasta skiten på FM. Gör något åt det istället? Se till att han/hon byter jobb? Eller så får man kanske inse att den man älskar brinner för detta och jobba med sina inre demoner.

      Det är INTE gjort över en dag men det är långt ifrån omöjligt.

    • #55405
      LO
      Medlem

      Det är så synd att du ska behöva må dåligt, och jag hoppas du mår bättre snart…Men min fundering är varför FM håller kvar din man där nere, börjar man må så psykiskt dåligt så kan man få åka hem. Dom har ingen nytta av en anställd som bara går runt och mår dåligt.. Det är faktiskt en säkerhetsrisk..
      Så jag undrar har din man pratat med någon psykolog/hans överordnade om situationen? Eller bryr han sig inte, i så fall är det honom och inte FM som du ska vara arg på. Det kan låta hårt, men är verkligen dom medvetna om hur dåligt ni mår? Du säger även att han fått åkt under sin uppsägningstid om han sagt upp sig, detta stämmer inte…låter som din man inte kör med helt ärliga kort om varför han åker.

    • #55407
      Sol
      Medlem

      “Vi är alla olika och hur vi reagerar den dag vår anhörig befinner sig i utlandstjänst vet man inte oftast förrens man är där, efter en tid kanske?

      Visst har den anställde ett val. Acceptera utlandstjänstgöring eller bli uppsagd. För många familjer är det inget val då arbetslöshet i dagens Sverige inte är något man önskar någon. Alla har inte den kompetensen som passar ett civilt yrke.

      Jag har anhöriga inom FM där den ene för närvarande är iväg på sin 4:e mission och den andre inte har åkt någon gång. Både är gamla inom “”firman”” och skrev på sina anställningar för många år sedan. Båda är i den situationen i livet med hus, barn osv att välja arbetslöshet inte är ett alternativ.

      Annat arbete lockar inte då de trivs med det arbete de båda har nu. De har en spetskompetens vilket gör dem åtråvärda i firman – därmed försvårades också möjligheten för en av dem att stanna hemma och inte åka.

      Min ene anhörige tvingades åka efter han och hans fru fått sitt andra barn när bäbisen endast var tre veckor gammal. Flera av oss anhöriga var i kontakt med hans regemente (ej K3!) om varför han var tvungen att åka men ständigt detta envisa svar: Han har skrivit på det nya kontraktet, utlandstjänstgöring ingår och nu behövs han där. Vi förstår att det blir jobbigt för X hemma bla, bla, bla.

      Då tycker jag att FM är en dålig reklampelare då detta gör att han nu letar annat jobb och de förlorar en ytterst värdefull medarbetare. Om han hade kunnat få vara hema den tid familjen ansåg sig behöva för att sedan åka så hade han stannat.

      FM styrs politiskt – visst är det så men de har också förmåga att reagera uppåt i leden när det behövs för sina anställdas väl och ve.”

    • #55409
      Lena
      Medlem

      allt är inte lätt när man är orolig

    • #55411
      M
      Medlem

      Jag förstår vad du menar och jag tycker också att mycket kan skötas snyggare.

      Men tänker ändå inte vika mig på punkten att FM inte kan ansvara för de anhörigas välmående. Det är någonting som måste skötas mellan fyra ögon, alltså paret i mellan. FM ska se till de anhörigas välmående och se till att hjälp finns att få men aldrig vara ansvarig då en anhörig mår dåligt.

      Jag kan skrika, gapa och skälla hur mycket som helst på FM nu när min sambo ska iväg igen på sin tredje mission men till vilken nytta? FM kan inte göra det hela bättre mellan mig och min sambo, FM kan inte få MIG att må bättre över att min sambo åker. Det är någonting som jag SJÄLV måste göra FÖR mig själv. FM har inga skyldigheter gentemot mig eller sina anställda när det gäller missioner. Har du skrivit under så har du. Sen spelar det ingen roll hur mycket du älskar ditt yrke är du inte medveten och har förlikat dig med tanken att åka iväg så är det bara att byta jobb alt ta en tjänst inom FM där du inte behöver oroa dig för ev utlandstjänst. (Finns även placeringar utomlands där du aldrig lämnar campen och sitter tryggt bakom murarna).

      Sen tycker jag dock att man kan ha överseende med vissa saker så som nyfödda barn med mera. Finns det likvärdig kompetens att skicka, skicka då den andra personen. Men jag har aldrig varit med om fall där enskild person aldrig fått chansen att diskutera eller argumentera emot en mission. Oftast försöker personalchef att omgruppera i särskilda fall. Däremot inte pga att soldaten/officeren : inte känner för en mission.

      Passar det inte för en läkare att operera bort blindtarmar, då ska läkaren kanske ta anställning på en vårdcentral istället.

      Och nej, jag anser inte att det är en skillnad. För en soldat vet vad som ingår i ett kontrakt liksom en läkare vet vad som ingår i dennes arbetsuppgifter.

      Människor är arbetskraft åt olika företag, passar inte kraven så byts man ut. Man är sällan så pass ovärderlig att man inte kan finna en efterträdare. Det är så världen ser ut.

      Livet som soldat är och kommer aldrig vara enkelt, ej heller som anhörig. Man får göra det bästa av det som ges.

      Sen är jag inte omänsklig. Jag förstår att man kan må dåligt och då ska man få hjälp. Om man ser tillbaka historiskt så har ändå FM genomfört stora förändringar och jag tror inte det är slut nu. Det kommer garanterat att bli bättre.

    • #55413

      Problemet är att det inte fanns med i kontraktet när alla anställdes och att genomföra så drastiska förändringar utan möjlighet att förhandla. Att jämföra med HRL eller att operera en blindtarm tycker inte jag går att göra eftersom det inte påverkar familjen på samma sätt. Tänk de med delad vårdnad, och där det ställs krav på barnens hemmavarande förälder trots att föräldrarna inte har ett gemensamt liv. Det måste finns en möjlighet till att påverka, annars kommer nog FM att utarmas på duktiga medarbetare och specialister. Finns fall där de med bara några veckor gamla barn tvingats åka eller de som blivit uppsagda pga av att de inte kunde åka just då för att den anhörige först måste slutföra sin utbildning på annan ort. Får se hur reaktionerna blir när FM börjar bli tvingade att skicka iväg sina anställda på tätare missioner och med kortare förberedelsetid. Att behöva åka iväg efter tex endast 4 veckor semester på en ny vända med 7 månader, hur bra personalpolitk är det?

    • #55415
      Sol
      Medlem

      Men tänker ändå inte vika mig på punkten att FM inte kan ansvara för de anhörigas välmående. Det är någonting som måste skötas mellan fyra ögon, alltså paret i mellan. FM ska se till de anhörigas välmående och se till att hjälp finns att få men aldrig vara ansvarig då en anhörig mår dåligt.

      Hm, det som uppstår par emellan beror säkert till stor del att den ena partern tvingas iväg då arbetslöshet inte är ett alternativ. En del befinner sig i livet när det helt enkelt inte funkar att den andra partnern är borta i 6 månader.

      FM ÄR inte ansvariga för oss anhöriga. Har aldrig varit och kommer med stor sannolikhet heller aldrig att bli. Men med en förbättrad kommunikation med de anställda med större flexibilitet anser jag skulle göra underverk för FM och dess anställda.

      Jag hävdar fortfarande, :), att många ser inte det nya kontraktet som ett val eftersom du fortfarande tvingas välja mellan fortsatt anställning med obligatorisk utlandstjänst vb eller bli uppsagd.

    • #55417
      LO
      Medlem

      Till Sol och Fram för förhandlingsmöjligheter..men även andra!
      Något som jag börjat fundera mycket på när jag läser denna tråd även andra, är vad gör den som ska åka men inte vill för att påverka? Tex där fler anhöriga varit i kontakt med regementet, och dom sagt att vi förstår att det kommer bli jobbit för X hemma bla bla….Vadå det måste ju bli väldigt jobbigt för Y som åker oxå? Det är något som FM måste bli bättre på att förstå att det inte bara är den hemma som kan må dåligt.
      Eller är dom som åker mot sin vilja dåliga på att uttrycka sig för FM? Det här är absolut ingen personlig kritik till någon, men hade denna man som skulle åka informerat sina överordnade om hur svårt det även skulle bli för han/hur dåligt han skulle må av att vara borta? Eller va det som framfördes enbart argument om att det skulle bli jobbigt för henne?

      FM har förhandlat och lyckats få ha den typen av kontrakt med utlandstjänst, för att dom har gjort kompromisser. För att dom ska kunna utöva den rätten så krävs det även att det är i nära samförstånd. Den som bestämmer vem som ska åka ska veta vilka som vill, vilka det passar för nu i närtid och vilka det inte passar för den närmsta tiden men i framtiden, och på så vis välja vilka som åker……..Tar FM inte hänsyn till det så kanske inte ett avsked är godtagbart heller? Är det någon som vet hur många som faktiskt vägrat att åka och hur många som faktiskt fått sparken? Någon som gått vidare med ärendet efter dom fått sparken?

    • #55419
      M
      Medlem

      Till Lo:
      Har aldrig varit med om att en soldat/anställd inte velat åka. Har heller inte varit med om att någon blivit tvingad. Däremot hör jag dagligen att deras respektive är emot det och skulle ställa till hus i helvete om dem skulle åka.

    • #55421

      Tyvärr verkar det som om det finns flera av er som inte är med i verkligheten och som inte följer diskussionen om villkoren för anställda inom FM. Det är ett fall som är uppe i arbetsdomstolen där en fd anställd i Skövde som blivit uppsagd efter att inte ha godkänt villkoren. När domen faller blir det troligen ett prejudikat eftersom det är fler fall som står på tur. Vet ytterligare 8st officerare som valt att begära tjänstledigt för att söka arbete utanför FM och där orsaken är villkoren. Min älskade har tvingats att åka mot sin vilja och känner en som var tvungen att lämna sin fru och deras 4 veckors son mot sin vilja. Ni blåögda som tror att alla vill åka inse fakta att alla inte vill och att det finns flera som vill planera när de ska åka. Själv förstår jag inte hur någon överhuvudtaget frivilligt kan lämna de man älskar för att åka på insats. Vad är viktigare, egot är så fruktansvärt trött på alla som inte står upp för sitt eget liv, som anpassar sig efter egotrippade soldater som hellre vill vara på insats än med sin familj. Varför är inte hemmavarandes arbete lika viktigt, varför ska inte FM kunna ställa upp på sina anhöriga om de vill plugga eller ha ett arbete som kräver att båda arbetar hemma. Är det så fult att vilja leva tillsammans i en gemenskap i vardagen. Jag vet varför jag gifte mig med min man och det var inte för att han skulle vara borta från sin familj, för oss är familjen det viktigaste. Jag tycker synd om de som lever i förhållanden där en hela tiden måste anpassa sig och där det inte är en gemenskap på lika villkor. Det verkar som om många inte har vågat eller inte känner till de verkliga villkoren som gäller för utlandstjänst, när som helst, vart som helst under hur långtid som helst kan de som är anställda att skickas ut, enligt facket.

    • #55423
      Jenny
      Medlem

      Jag har inte valt att dela mitt liv med en egotrippad person. Jag är inte blåögd. Min soldat gör sitt jobb och jag stöttar honom. Vår inställning är att detta är nu och det kommer förändras i framtiden. Vi pratar och kompromissar om hans jobb precis lika mycket som vi pratar och kompromissar om mitt. Tycker definitivt att det borde ligga i FMs intresse att skicka soldater på mission som vill åka och som har ett bra stöd hemifrån. En soldat som inte vill vara där gör inte sitt jobb helhjärtat och det handlar faktiskt om våra anhörigas liv. MEN, är man inte villig att acceptera de nya villkoren borde man inte heller jobba för FM utan söka sig ett annat yrke.

    • #55425
      M
      Medlem

      Till: Öppna ögon och öron.

      Det går att skaffa ett annat yrke om det inte passar.

      Håller för övrigt med Jenny i varenda mening. Min sambo är inte egotrippad, hade han varit det det SISTA han gjort varit att åka till ett förtryckt land och försöka skapa ordning. Jag däremot skulle vara fruktansvärt ego om jag bad honom stanna hemma. För det skulle enbart vara smidigt för mig och ingen annan. Hans yrke är hans liv. Mitt yrke är inte mitt liv, jag skulle med enkelhet byta för hans skull. Vill du du , öppna ögon och öron ha mer tid ihop med din man, be honom byta jobb. Men är inte det lite egoistiskt det också?

    • #55427
      M
      Medlem

      Min sambo är inte egotrippad, hade han varit det skulle det SISTA han gjort varit att åka till ett förtryckt land och försöka skapa ordning.

    • #55429
      Yxa
      Medlem

      Vilken debattt!
      Tror inte det handlar om viljan att åka utomlands på jobb eller inte. Utan om att det kanske inte alltid funkar för den enskilde när FM kallar. För den sakens skull så ska man inte behöva byta arbete och lämna FM. Nä, fram för mer flexibilitet.

    • #55431
      Mentor Anki
      Medlem

      Vart i alla kommentarer började det spåra ur i den här tråden? Vart började en del som kommenterar glömma den första kommentaren som finns högst upp. Den där en anhörig mår dåligt och känner att orken rinner ut.

      Allt som händer runt omkring den anhörige syns inte i en mening av bokstäver. Man kan läsa en text glad, kaxig, ledsen, arg eller förtvivlad. Allt beroende på hur den som läser själv mår. Vid skrift missar man mycket av tonart som avslöjar hur glad eller hur ledsen nån är.

      Här är vi till för att peppa, glädja, torka tårarna av glädje för dom som mår bra och av förtvivlan för dom som har det jobbigt. Spelar ingen roll om man är anhörig eller mentor. Invidzonen är för anhöriga <3 <3

    • #55433
      Rebecha
      Medlem

      “Skriv på eller gå, det är de metoder FM syslar med just nu. “”an offer you can not refuse””.

      Jag tycker det är hemskt att för att få behålla sitt jobb så ska man bli tvingad att åka iväg på mission!? Precis som soldaten i skövde, annars riskerar man ju sparken.Och det är inte rätt att ställa de kraven tycker JAG i alla fall. Jag lider med dig Frun och hoppas ni båda klarar ur er det här.

      Kram på dig “

    • #55383
      Anonym
      Gäst

      “Frun?
      Jag säger som Emma R och Fru Gus

    • #55435
      Anonym
      Gäst

      “Till M, du skriver

Visar 38 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.