Då var man till sist ensam…

[Saknar]

“Dagen som man bävat för och räknat ner till har passerat. I måndags åkte mannen och lämnade mig kvar… Ett tag på morgonkvisten kändes det som vilken måndag som helst… dvs att han skulle med flyget till sthlm och vara borta till fredag bara. Under dagen kunde han höra av sig som vanligt och vi pratade om allt utom att han faktiskt åker nu. Efter sista samtalet innan han steg på planet som skulle ta dem till afghanistan gick luften ur mig och jag la mig och tokdäckade fast klockan bara vara lite över 18 på kvällen. Kl 00:30 vaknade jag av ett sms att han landat. Fortsatte sova till min klocka ringde kl 07:00. Kollade mobilen men inget “”God morgon älskling”” som brukade komma…. Gårdagen segade sig fram och när kvällen kom visste jag inte vad jag skulle ta mig för. Kvällarna brukade vi tillbringa i telefon med varandra eller chattandes halva natten. Nu insåg jag att det är så här mitt liv kommer se ut framöver… Tomt och ensamt… Inget god natt och inget god morgon. Idag har jag vandrat mellan sängen och datorn och försökt ignorera tvätt, disk och annat plock som jag planerat att ta tag i idag. Det är nu ett samtal med honom skulle rycka upp mig och få mig att må bättre men jag vet att det inte kommer ett sådant idag :(“

[Anna/Invidzonen]

Jag vill börja med att skicka en lång varm stor kram till dig……..KRAM…………….

Vi är många som känner lika som dig eller som har känt samma sak.
Mig hjälpte det att skriva av mig alla mina tankar. Kanske kan det hjälpa även dig.
Du får gärna maila till mig eller någon annan av mentorerna.

anna(at)invidzonen(punkt)se

Styrkekram från Anna

[Författare]

Inlägg