Hem Forum Invidzonens forum Då har han åkt

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #58297 Svara
    3E
    Medlem

    “Maken har åkt och har kommit fram till “”sin”” bas. Vi har avverkat 2 dagar på missionen och det är än så länge faktiskt ganska ok. Trodde att det skulle vara värre för barnen men än så länge är det ju inte mer frånvaro än vad det hade varit under en vanlig vecka. En dag i taget.”

    #58301 Svara
    Krille
    Medlem

    Tack vare er gör vi ett bra jobb.

    #58303 Svara
    L
    Medlem

    Allt jag läser och hör från andra anhöriga verkar så bra, alla verkarte det här så lätt på sågor sätt. Jag förstår inte. Själv kan jag inte äta, inte sova, jag gråter hela tiden och jag kan inte få alla dessa jobbiga tankar ur huvudet. Våra soldater ska vara borta hur länge som helst och vi har ingen aning om vad som kan hända dem där nere. Jag vet att jag i längden inte kommer orka med att må såhär dåligt men just nu går jag igenom den jobbigaste perioden i mitt liv. Jag förstår helt enkelt inte.

    #58305 Svara
    zozzo
    Medlem

    Jag vill inte säga att du gör fel eller kritisera dig på något sätt! Men jag tänker att man kan bestämma över sina känslor om man verkligen vill. Jag mådde sådär dåligt ett tag innan han åkte, men nånstans kände jag att det tjänar ingenting till att jag mår dåligt. Jag mår dåligt, så det är ju inge bra. Samtidigt som det gör det ännu jobbigare för min sambo som är där borta om jag mår dåligt. Om han inte kan koppla bort mig och vara trygg med att jag har det bra så kanske det blir svårt för honom att göra ett bra jobb. Och om inte han kan fokusera på sitt jobb så kommer han utsättas för en större risk. Jag bestämde mig för att jag får va ledsen och må dåligt, men när han har åkt så har jag varit ledsen färdigt. För det är jättebra att vara ledsen!! Alla känslor är tillåtna och det är bra att få ut dem, Gråt! Skrik! Va arg! Kasta gamla tallrikar i väggen? Och det hjälper kroppen och själen att gå igenom processen som det här är. Men det går att bestämma sig för att inte vara ledsen mer!! Det spelar inte så stor roll om du inte förstår, för det är som det är.. Och det kommer bli jobbigt att vara kroniskt deprimerad. För risken är stor att du aldrig kommer förstå.. Stora Kramar till dig!

    #58307 Svara
    L
    Medlem

    Min sambo vet inte om att jag mår såhär dåligt. Jag höll det inom mig tills han åkte och efter det att han åkt brast det bara för mig. Jag vill inte att han ska veta det heller just på grund av att han ska kunna sköta sitt jobb och inte oroa sig för mig. Jag ljuger för honom helt enkelt. Det känns så svårt att inte kunna berätta för honom hur jag mår. Men det får vänta tills efter misionen.

    #58309 Svara
    zozzo
    Medlem

    “Så trodde jag oxå, men det är som alla säger. Att vi har rätt att känna som vi känner, det är ju trots allt för fan deras jävla fel! Eller hur? Så det tycker jag dom får ta att man är arg o ledsen, jag bråkade som fan på P dagen innan han skulle åka och jag grät och grät.. Så han visste om det. Men sen efter att vi skildes åt så ringde jag o berättade att “”jag är glad nu, så du behöver inte oroa dig för mig”” Jag dolde det också länge att jag va ledsen och arg just för hans skull, men det kändes skönare efter att man fått ett “”utbrott”” liksom, för då kan man släppa det. nu vet han vad jag tycker, för det behöver ju inte betyda, att man inte stöttar han bara för att man är arg och ledsen. Det betyder ju inte att man samtidigt är stolt och glad över att man verkligen gör det här och tar sig igenom den här missionen tillsammans! Man bär ju på blandade känslor, och det är viktigt att man vet och känner att alla känslor är tillåtna. Så jag skulle berätta för sambon, om jag var du, berätta allt hur du känner. Så får du se om det känns lättare efteråt. Och berätta då också att du inte har berättat det här förut för hans skull liksom. Och om du vill försöka “”bestämma”” dig för att vara glad från och med då kanske, så berätta också det för din sambo, att älskling du ska inte oroa dig för mig nu för jag vet att jag kommer klara det här, men jag var bara tvungen att få berätta vad jag känner 🙂 “

    #58311 Svara
    Lea
    Medlem

    Min soldat kommer snart hem och mina känslor är blandade. Emellanåt har det känslomässigt varit väldigt tungt när han har varit borta. Men det har inte bara varit jobbigt. Försök göra andra saker så att du slipper tänka/ känna på situationen hela tiden. Han lever sitt liv ( i högsta grad just nu ) och du har ditt liv att leva. Gör det så bra som möjligt. Jag tycker att det är rätt att berätta till din kille hur du känner. Ni är faktiskt två om detta och man behöver inte utplåna sig själv bara för att stötta den andra. Men glöm inte att lyssna och uppmuntra honom också. Ta hand om dig ! Kramar

    #58313 Svara
    3E
    Medlem

    För mig är det inte första gången min make åker på mission så jag vet lite vad jag har att vänta vilket jag tycker är ganska skönt. Det kommer att bli vardag om ett tag att han inte är hemma. Människan är förunderligt anpassningsbar. Jag vet att jag inte ska ha alltför höga förhoppningar om att allt ska vara så underbart och nykärt under leaverna utan att vi får ta det lite som det kommer. Det finns ett slut på missionen och jag vet att vi kommer att komma dit oavsett hur oändligt långt bort det verkar nu. Jag försöker sätta upp små delmål på vägen för att inte drunkna under den lååååånga raden av ensamma dagar i kalendern. Jag och barnen ska åka till Skara sommarland med goda vänner om två veckor. Efter det är det bara tre veckor kvar till midsommar och efter det bara två veckor kvar till första leaven. Längre tid än så framåt försöker jag just nu inte att tänka. En dag i taget. Värre saker än så här har jag och maken klarat oss igenom med kärleken i behåll så vi kommer att gå stärkta ur detta med. Det är min fulla övertygelse. Styrkekramar!

    #58315 Svara
    L
    Medlem

    Jag har berättat för honom nu hur jag känner. Han ringde igår och vi pratade i nästan en timme. Känns jätte bra. Det är som ni säger, nu kan jg kanske börja sakta men säkert börja leva igen. Men det är fortfarande fruktansvärt jobbigt. Min sambo kommer hem på leave först om 12 veckor. Men då är det havtid när han åker tillbaka sedan så man får försäka tänka så också. Plus att han kommer hem en gång till under hösten. Av någon konstig anledning är det värst på morgonen. Då mår jag pyton. På kvällarna mår jag ganska bra fördå vet jag att en till dag har gått. Tack alla för era bra kommentarer. Kram på er

    #58299 Svara
    Anonym
    Gäst

    Min har oxå åkt… Kändes lite tomt och overkligt först. Men ändå skönt att han äntligen är iväg efter en evig väntan. Kändes faktiskt jobbigare innan han åkte för nu känns det som om man kan gå vidare med sina egna planer och försöka njuta av dagarna i stället för att bara vänta… Jag har planerat in massor av roliga saker hela sommaren för att jag ska nåt att se fram emot!:) så i kväll har jag bjudit hem massor med tjej kompisar och ska ha en rejäl tjej fest!

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
Svar till: Då har han åkt
Information om dig: