Hem Forum Forumet beredskap

  • Detta ämne är tomt.
Visar 6 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #60928 Svara
      tankspridd flickvän
      Gäst

      Min pojkvän kommer kanske bli ivägskickad någon gång under nästa år, han är jättetaggad på det och vill verkligen åka (det blir isf hans första mission). Jag stöttar givetvis hans vilja att åka men jag kan inte släppa oron och tankarna på vad som kommer hända om det faktiskt blir så att han åker på mission. Han tycker inte att jag ska tänka på det för mycket redan men det är svårt att låta bli.. tiden går fort.

      Hur ska jag kunna släppa det och slappna av, särskilt när det kommer till efter årskiftet då det är från o med då han kanske måste åka.. hur ska jag klara av (möjligen) ett helt år av oro att han ”kanske” blir ivägskickad när som helst? Och hur ska jag tackla hans besvikelse om det visar sig att det inte blir något och att han inte får åka?

      Är det någon som har erfarenhet om hur det är att leva med den ovissheten och hur man i så fall ställer om sig snabbt när besked kommer och det är dags att åka pronto?..

    • #60934 Svara
      M
      Gäst

      Jag är i en väldigt lik sits då min pojkvän åker under nästa år och jag förstår ovissheten så väl.

      Min pojkvän berättade för mig redan från start att ”jag kommer åka någon gång” och det gav ju mig en liten oro redan i början av förhållandet. Om det var bra eller dåligt går ju att diskutera och finns ju för och nackdelar med allt.

      Jag vet inte din och din pojkväns sits eller hur hans jobb hanterar detta men däremot så vet jag att min pojkvän fick veta ungefär 1 år i förväg att han skulle åka.

      Svårt att få ur en såhär lång historia här i forumet men ifall du vill bolla och diskutera med någon så är det bara att höra av dig till invidzonen så vi kan ha kontakt.

      Du kommer fixa detta galant!

    • #60936 Svara
      tankspridd flickvän
      Gäst

      Hej M,

      Problemet i det hela är att min pojkvän står inför OR och kommer därför inte få reda på om det blir aktuellt att åka eller ej förrän precis innan det är dags – därav min oro över hur jag ska hantera nästkommande år..

      Vi har varit tillsammans i 3 år och ända sedan vi träffades har han pratat om att han vill åka iväg så jag tror att jag även är orolig över hur det blir och påverkar honom ifall det inte blir av alls.

      Så oavsett vad som händer under nästa år så är jag nervös och både vill och vill inte att han åker.

    • #60938 Svara
      Flickvän
      Gäst

      Förstår din oro. Kanske kan det hjälpa att ställa in sig mentalt på att han ska åka. Ni kanske kan prata om vad ni båda ser framför er om han åker, hur ni ska ta er igenom det, vad ni kan göra för att hjälpa varandra etc. Då får du en klarare bild av situationen och kanske lite klarhet i oron. Ni kan sätta upp en gemensamt mål, kanske en resa att se fram emot både efter missionen & även om det inte blir av. Även om han åker eller inte känner han att du stöttar honom & engagerar dig. om han verkligen vill åka så kommer han förmodligen att åka någon gång. Jag har redan nu ställt in mig på att min sambo kommer att åka igen. Brukar trösta mig med att det är skönt att vi har gått igenom en mission innan vi förhoppningsvis har barn under nästa.

      Stor kram

    • #60940 Svara
      M
      Gäst

      Till tankspridd flickvän.

      Jag förstår, det ändrar ju självklart en hel del men precis som flickvän skrev så kanske det är lättare att ställa in sig på att han kommer åka. Så gjorde jag och därav blev chocken mindre när det blev bestämt och ifall han inte åker iväg så är det ju en sorts lättnad för dig

      Jag har blivit rekommenderad prep-kurs och det kanske skulle passat er också?

    • #60943 Svara
      tankspridd flickvän
      Gäst

      Flickvän:

      Ja jag har väl försökt ställa in mig på att det kommer bli av att han åker.. tror bara det hade varit lättare om jag hade fått ett klart besked när, hur och var för att kunna bearbeta det.

      M:

      Ja vi är inbokade på prep och hoppas verkligen att det kan vara hjälpsamt, både för mig att förstå honom och hans situation och för han att förstå min situation och mina känslor angående året som kommer!

    • #60947 Svara
      AnnaH
      Gäst

      Hej,

      Jag förstår precis din oro, att möjligheten till kontroll över sker och ting försvinner. Min man har under perioder (från och till i 10 år) varit i beredskap. Och där emellan iväg på planerad insats.

      Det har varit olika beredskap tider men oftast med en inställelsetid på 30 dagar.

      Idag är jag mentor här på IZ, vill du ha kontakt så finns jag på mentor.annah(at)Invidzonen.se

      Kramar från AnnaH

Visar 6 svarstrådar
Svar till: beredskap
Information om dig: