Hem Forum Invidzonens forum Barnen

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #53051 Svara
    Grynet
    Medlem

    Ring till Soldathemsförbundet i Sthlm.
    Där kan du med en gång via dem få en psykolog som stöttar dig och barnen.
    En väninna gick egenom samma sak och fick god hjälp och stöd därifrån.
    Barnenmår bra idag 🙂

    #53053 Svara

    Du får gärna kontakta mig på familjezonen
    familjezonen(at)invidzonen(punkt)se

    #53055 Svara
    mamman
    Medlem

    Jag känner igen vår familj i det du skriver. Vi gick igenom samma sak, men jag ringdeSoldathemmets journummer och fick jättefin hjälp av bl a barnpsykolog med handfasta tips som fungerade. Ring! De är jättebra!

    #53057 Svara
    Grynet
    Medlem

    Hej ledsna mamman!

    Undrar så hur det går för dig och barnen, ditt inlägg bet sig fast hos mig.

    #53059 Svara
    Katten
    Medlem

    Hej!
    Känner igen mig i ditt inlägg trots att mina barn var äldre. Jag sänkte ribban en bra bit. Mina kvällar gick dock åt till läxläsning, men mina barn lärde sig att ta mer ansvar. Jag släppte den totala kontrollen, annars hade jag aldrig orkat mig igenom 3+6 månader. Nu kommer reaktionerna, ett år senare. Vår yngsta anklagar fortfarande sin pappa att han åkte. Nu får han koncentrera sig på att hitta på saker tillsammans med henne, alltför att de ska hitta varandra igen. En mission verkar så kort, men sätter spår i en familj för lång tid framöver….Ta hjälp av alla du kan. Be mor-och farföräldrar om hjälp, skolan och andra föräldrar!

    #53061 Svara

    Jag vill tacka för era fina svar. Det är verkligen skönt att ha det här forumet att vända sig till där vi alla förstår varandra. Jag kan tyvärr inte ta hjälp av soldathemmets journummer då min man är i polisens tjänst.
    Maken har varit hem på sin första ledighet och veckan var mysig. Min yngsta valde att inte följa med och vinka av pappa för att det var för jobbigt. Vår äldsta följde med men bröt ihop. Sen var det några väldigt jobbiga dagar där barnen var arga, besvikna, ledsna och saknade pappa. Just nu tuffar det på och jag håller nästan andan för att det är för lugnt för att vara sant. Den äldsta går fortfarande till kuratorn och jag känner av att det är jobbigt att dra lasset själv. Men det känns ändå lite ljusare. Jag försöker skriva upp för varje vecka allt som ska göras . Lite mindre missas och jag försöker få ihop pusslet.
    Jag längtar massor efter maken och försöker inte vara så grinig. Tack för att ni bryr er 🙂

    #53063 Svara
    3E
    Medlem

    Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Vi har tre barn och maken åkte med FS 21. Dvs är hemma nu sedan snart ett år tillbaka.
    Jag tyckte att övergången från att ha varit två föräldrar till att bli en var väldigt jobbig. Jag kände krav på mig att jag skulle vara dubbelt så bra förälder och orka dubbelt så mycket för att inte barnen skulle behöva lida för att pappa var borta. Givetvis går ju inte det.
    När jag accepterat och hittat former för hur vi nu skulle organisera livet så blev det mycket bättre. Barnen hade sina perioder när de var oroligare och stökigare än annars men för oss var det övergående.
    Nu med blicken i bakspegeln så kan jag säga att vi lärde oss mycket under perioden han var borta. Vi är en starkare familj nu än innan.
    Jag upplevde också att det var tungt att dra lasset själv. Vårt liv tillsammans är anpassat efter att vi är två personer som hjälps åt med barn, mat, hus, bil, fritidsaktiviteter och allt annat. Efter ett tag får man in lite mer rutin på grejerna men det är jobbigt att ta hand om allt själv.
    Hoppas att lugna gatan håller i sig för er.

    #53065 Svara
    erfaren
    Medlem

    Mitt tips är att inte ta med barnen när man lämnar maken. Gör så att barnen får ett lugnt (hejdå) och lite mys innan han åker så att det inte blir så dramatiskt och jobbigt farväl på nån flygplats.
    Det har för oss blivit en mer naturlig lugnare farväl när vi använder oss av den metoden.
    Sen är det jag som står och lipar på flygplatsen men det är lättare att hantera

    #53067 Svara

    Tack så mycket för attt ni delar med er av era erfarenheter och kommer med tips.
    Jag ska verkligen försöka att inte ta med något av barnen när det är nästa gång blir dax att vinka av.
    Efter att jag bröt ihop inför min äldsta son som alltid höll på att trilskas när det var dax att gå till skolan har han faktiskt lugnat sig lite.Kanske var bra att visa att jag också har känslor.

    #53069 Svara
    Maria B
    Medlem

    Stor varm kram till dig ledsna mamman! Vet du, det är faktiskt helt ok att bryta ihop framför barnen, förklara bara v a r f ör . Mina prinsessor såg mig ledsen och gråtandes flera gånger och då berättade jag även varför. Jag saknade deras pappa, min man och jag tyckte det var skit att han åkt. De köpte det rakt av eftersom det var så det var – ärligt rakt från hjärtat.

    #53049 Svara
    Anonym
    Gäst

    “Min man har åkt iväg ett år och kvar blev jag och två barn.Självklart var vi överens, i alla fall sa vi det

Visar 11 inlägg - 1 till 11 (av 11 totalt)
Svar till: Barnen
Information om dig: