Att vara den som anpassar sig

[Lina]

Jag fick för ett tag sedan reda på att min kille ska till Mali nästa år. Han har pratat om det länge så jag blev egentligen inte förvånad.
Det jobbiga med det här är att jag återigen gör uppoffringar för honom. Han har jobbat på annan ort länge och jag har behövt anpassa min vardag på grund av det. Jag vill vara den flickvännen som hela tiden är positiv och stöttar men det är jobbigt att alltid vara på hemmaplan och sakna.
Jag vill också bara sticka så att han får känna hur det känns att vara den som lever kvar i trista vardagen. Jag känner mig så elak men vill liksom att han också ska få lida lite. Vara den som saknar. Sätter upp en fasad för vänner och familj att allt är tipp topp med att han ska åka men egentligen känns allt dåligt.

Ämne

[M]

Jag känner igen mig så löjligt mycket i det du skriver. Jag träffade min kille för några år sedan och då var han väldigt noga och tydlig med att någon gång skulle han åka, fine tänkte jag och sen har det kommit insatser som blivit inställda varje gång fram till nu. Vi har till råga på detta alltid haft distans pga hans jobb och att den orten inte har världens möjligheter för mig..

Jag har precis som du alltid fått anpassa mig efter hans jobb vare sig vi velat eller inte, allt i mitt vardagliga liv har planerats kring hans arbete..Huruvida det är rätt eller inte är en smaksak men för oss har det funkat bra.

När han berättade om sin insats denna gång så blev vi sådana ovänner och jag kände exakt som du att jag bara ville dra för att ge igen lite, han var stöttande och det var ju absolut inte det jag ville höra. Däremot kan jag lova dig att det är tufft för dom att vara ifrån oss också, pratat med många av hans kollegor och alla är väldigt tudelade med insatserna..å ena sidan är det en så stor möjlighet men å andra sidan så ska ju dom vara borta från oss under en väldigt lång tid också. Vi gjorde en deal att han drar på insatsen men då har vi lägenhet där jag bor och jobbar, så inte allt i livet anpassas efter honom. Kanske du har något liknande också? För mig hjälpte det väldigt mycket iallafall!

Om du vill kan vi även bli ihopkopplade av invidzonen ifall du känner att du vill spy ur dig eller prata med någon som förstår dina känslor<3 Bara för oss att mejla dom isåfall!

Stor kram!

[Lina]

Tack för ditt svar! Känns så bra att höra från nån där ute som kan relatera och förstå! Pratar gärna med dig! <3

[M]

Jag mejlar indvidzonen direkt då så att vi kan få kontakt<3

[P]

Är där i tankarna också. Att bli lämnad med hundar, hushåll och ungar. Och sen heltidsarbete på det… Känns som jag kommer svika min arbetsplats genom alla framtida vabb. Känns som jag kommer svika mig själv för all ledig tid efter jobb kommer gå åt till städning, tvättning eller matlagning.

Sist han var borta så var det dock värre för mig. Jag kände att hela till liv sattes på paus, varför ska jag vänta 6 månader på honom och slita röven av mig liksom. Det är fortfarande ett tag kvar, och mina känslor kommer ändras tusen gånger innan det är dags för nästa avfärd. Men denna gången har jag bestämt mig för att inte vara den som väntar. Vi ska resa, vi ska bada på vattenland, vi ska äta på restaurang. Vi ska leva.

[Författare]

Svar