Hem Forum Invidzonens forum anhörig

Visar 8 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #49493

      Hej! Min sambo åker till Mali nu i November i ett halvår. Vi har två barn på 5 år och 1 år. Känner mig så orolig och ledsen, hur ska detta gå?! Själv med två barn. Jag har även diagnosen bipolär och är extra orolig över att jag ska falla helt.
      Hur ska jag tänka och framförallt förbereda mig?

    • #49495
      hemma
      Medlem

      Jag fick hjälp av familjezonen! Anna heter en, hon ordnade en träff. Bara att få prata hjälpte mig att komma på lösningarna…

    • #49497
      Anonym
      Gäst

      Tack ??
      Jag är en kämpe tack vare mina underbara barn och stöttning från familjen. Men att vara stark är inte så lätt alla gånger. Han är redan borta på många övningar o kurser så jag vet ändå hur det är att vara själv. Men så orolig o deppig jag blir på att det snart närmar sig. Måste hitta styrkan även för hans skull. Han kommer att ha det värre med hårt arbete, va ifrån barnen så länge. Men jag kommer att klara detta o detta får mig nog att bli ännu starkare.

    • #49499

      “Hej “”En som försöker vara stark””

      Snart är November här och jag vet inte vad du och din respektive kommit fram till för lösningar för att ni som är kvar hemma ska kunna ha det så bra som det bara går.

      Men några råd vill jag dela av mig med som har hjälpt mig och barnen som varit hemma själva under otaliga missioner.

      1: Du måste se till att ha ett nätverk runt dig som du kan ringa mitt i natten om du så behöver. Släkting, bästa vännen, kollega till sambon.

      2: Förbered er äldsta på att hen kommer åka. Här är en länk till en av Invidzonens sidor med tips och trix för den som har barn. https://invidzonen.se/Default.aspx?page=112
      Jag har använt mig av dem alla någon gång och det är något som din sambo kan vara aktiv i just för att förbereda det äldsta barnet.

      3: Bor ni i hus så skapa listor på telefon nummer till olika reparatörer vad gäller pannan, diskmaskin, vattenläcka, elektriker osv.

      4: Har ni bil – kolla så du vet vart vinterdäcken är och boka tid hos en firma för däckbyte.

      5: Barnen kommer bli överlyckliga om sambon köpt dem ngn julklapp (om han inte kommer hem innan jul) med en liten hälsning.

      6: Du skriver att du har en diagnos som bipolär. Jag kan inget om denna sjukdom men du är med all säkerhet expert på din egen sjukdom så du vet vad du behöver.
      Skaffa, skapa det du behöver nu medans ni är två. Kanske boka in samtals stöd? Vem kan du ringa när du mår riktigt dåligt som är insatt i din sjukdom?

      7: Kanske den viktigaste punkten av dem alla enligt mig. Skapa tid för bara dig – utan barnen. Nu menar jag inte en fika på stan i 30 minuter utan kanske en heldag.
      Prata med rektor och förklara situationen.
      För mig var det syret som gjorde att jag inte brakade i hop.

      8: Tro aldrig på de stora rubrikerna som kan dyka upp i kvällspressen. Jag har själv suttit och lusläst allt med en groende oro i magen – trots att jag vet…

      …att FM hör av sig om sambon blivit skadad. Soldaten hör alltid av sig själva om de kan. Hör du inget? Toppen – det innebär att sambon är trygg!

      Håll dig uppdaterad via Försvarsmaktens hemsida. Där publiceras korrekt info om vad som hänt. Kvällspressen vill sälja lösnummer…

      9: Skaffa dig en mentor här på Invidzonen!
      Det gjorde jag och har inte ångrat mig en sekund. Här finns de https://invidzonen.se/Default.aspx?page=58

      Läs på och maila den du tror passar dig.

      10: Kom också överens om hur ni kan prata med varandra. Känner du att du kan berätta allt för sambon som händer hemma – tycker hen att det är ok eller blir hen ofokuserad på sitt jobb?
      Kan sambon lätta sitt härta för dig eller blir det då för mycket för dig här hemma?

      Jag och min gubbe har bestämt att trots att vi är åtskilda så vill vi veta hur den andre mår och har det. Inga förskönande omskrivningar utan ut med det.
      Har jag ett helvete här hemma för stunden så är det hos honom det landar – för han kan ta det. Och självfallet tvärt om, men det är vi det!

      Nu ska jag avsluta mitt inlägg med några ord… nämligen att allt anhörigstöd är enligt mig individuellt. Det som passar för mig och min familj kanske skulle bli ur tokigt för er och vice versa. Det är bara ni som vet hur ni vill ha det, både borta och på hemmaplan. Här finns inga rätt eller fel.

      Stor kram och lycka till!”

    • #49501
      Anonym
      Gäst

      Tack för ditt fina inlägg och alla givande tips och råd. Vi ska redan nu till helgen börja planera. Vi ska träffa rektorn på dagis och be om avlastning. Vi ska träffa vänner och släkt som kan ställa upp.
      Powermorsan ska fixa detta!

    • #49503

      “Hej igen!
      Vad bra att ni satt igång.
      Glömde ju ett toppentjej med tanke på era barn – “”Nära kära dockan””

      En officersfru som syr dem. Dockan är sydd i mjukt, tvättbart camotyg med tryck på i fram av den som ska åka.
      Jag vet att Invidzonen haft en länk om detta tidigare och att kvinnan även varit med i Invidzonens tidning.

      Vi har två barn och därmed två dockor.
      Dockorna är inga leksaker utan kramas och gissa med när längtan efter den som är borta är stor. Dockorna har fått vara med på dagis, i F-klass fick dockan en egen plats vid vårt barn… Behövdes de inte så bodde pappadockan i ryggan över dagen.

      Många dagar har dockorna varit kvar hemma nerbäddade.

      Ovärderliga för oss är de i alla fall. Önskar jag kunde bifoga en bild men be Invidzonen om hjälp om det låter intressant.

      Hälsningar “”Den där Mary””

    • #49505
      Stz
      Medlem

      Hej!
      Det är klart du fixar det!
      Väldigt bra tips alltså, håller med om allt!
      Instämmer särskilt angående barnvakt och egentid! Kanske någon som kan ta en natt också nån gång emellanåt om 1åringen sover dåligt. Kanske du har någon anhörig som kan ringa och kolla av ibland om du vill åka och handla ensam eller nått. Ibland tycker jag iaf att det är jobbigt att behöva fråga hela tiden. Och kanske planera in några roliga aktiviteter som man kan se fram emot mellan leaven. Typ lekland, badhuset, hälsa på mor-/farföräldrar. Sånt tycker jag gör att tiden går lite snabbare.
      Lycka till!

    • #49507

      “Hej igen “”En som försöker vara stark””
      Undrar så hur det går för er?
      Stor Kram!”

    • #49509
      Anonym
      Gäst

      Han åker v 49 så det är några veckor kvar. Men han är ständigt borta på övningar och kurser. Har nu fått avlastning för dagis 8-16 varje dag. Kanske jag kan återhämta mig mellan varven. Försöker vara positiv inför det hela men det är svårt. Jobbet får mig att komma bort och tänka på annat. Men jag har bestämt mig att detta måste jag fixa. Alla klarar det vad ska man annars göra…lägga sig på golvet och gråta. Nej! Måste vara stark och inte tänka på sig själv hela tiden. Jag har två barn att ta hand om som jag älskar över allt annat på jorden.

Visar 8 svarstrådar
  • Forumet ”Invidzonens forum” är stängt för nya ämnen och svar.