…. har gått fort, jag som trodde tiden skulle sega sig fram 🙂

Nu när missionen är över vill jag tacka mentorerna, och framförallt Elke, för stöd via chatt e-post och tfnsamtal.

Och tack er andra anhöriga här inne för att ni delar av er med tankar, funderingar, känslor och kloka ord.

Ert stöd är ovärderligt, Tack för att ni finns!

Och till er som har tid kvar på missionen. Kämpa på ni är starka och ni klarar av det, snart är också era nära och kära hemma igen!

Varma Kramar Till Er Alla!