Hem › Forum › Övrigt › Till er anhöriga › Svar till: Till er anhöriga
Åh, så fint och på pricken hur det är och känns att vara den som är kvar hemma. Jag tror vi alla kan relatera till dina ord.
Och jag undrar hur det skulle vara om de på insats läste vad vi skriver här på forumet. Om förståelsen skulle vara större och empatin närmre. Eller, kanske det bara är jag som levt med en respektive som inte riktigt förstår, eller kanske vill förstå, vad man går igenom här hemma. Samtidigt är det som du skriver i texten att ett leende och ord som att allt är bra är närmre till hands för att inte oroa eller skada något. Så hur ska man mötas?
Att prata och att inte vara rädd för sanningen samt förståelse, är sannerligen det viktigaste ändå. För att få det till att bli hållbart och varaktigt!
Jaa, hjältar är vad vi är och vi behöver höra det varje dag!!!