Hem › Forum › Övrigt › Att vara den som anpassar sig › Svar till: Att vara den som anpassar sig
Är där i tankarna också. Att bli lämnad med hundar, hushåll och ungar. Och sen heltidsarbete på det… Känns som jag kommer svika min arbetsplats genom alla framtida vabb. Känns som jag kommer svika mig själv för all ledig tid efter jobb kommer gå åt till städning, tvättning eller matlagning.
Sist han var borta så var det dock värre för mig. Jag kände att hela till liv sattes på paus, varför ska jag vänta 6 månader på honom och slita röven av mig liksom. Det är fortfarande ett tag kvar, och mina känslor kommer ändras tusen gånger innan det är dags för nästa avfärd. Men denna gången har jag bestämt mig för att inte vara den som väntar. Vi ska resa, vi ska bada på vattenland, vi ska äta på restaurang. Vi ska leva.