Svar till: En som inte ”fixar det”

[I]

Hej!
Jag känner igen mig så mkt i det du beskriver, känslan av att vara en jobbig och självisk flickvän som riskerar att förstöra både relationen och min sambos upplevelse av missionen. Som det tidigare svaret skrev så är värsta tiden innan avresa och början av missionen. Sen hittar man egna rutiner, vänjer sig lite vid att vara själv och framförallt hittar sina sätt att hantera känslorna av att vara övergiven och bortvald. Jag har haft upp och nedgångar även sen under missionen, vilket också varit jättejobbigt för min sambo. Nu närmar sig slutet för min pojkväns mission och det jag kan säga är att det också gjort oss mycket starkare! Mitt största tips är att prata jättemycket med din partner, det här kan också vara en möjlighet att lära känna varann bättre och att ni kommer starkare ur det här. Du är inte självisk (eller så är vi båda det haha!) utan jag tror det handlar om rädsla. Min rädsla för att mista min sambo gjorde mig helt knäpp, men det går att hantera och en mission har ett slut.

På det gör forumet finns det massa människor som går igenom samma sak, och massa bra stöd att få! Jag har haft kontakt med flera andra som går igenom samma sak och jag tycker det har hjälpt jättemycket. Både att få känna att andra känner samma sak och att man inte är helt galen, men även att få andra perspektiv på det och möjlighet att se det från andra synvinklar. Om du bor i Sthlm och skulle vilja träffas så kan vi maila Invidzonen så kan dom koppla ihop oss 🙂

Styrkekramar till dig!