Svar till: Att vara den som anpassar sig

[M]

Jag känner igen mig så löjligt mycket i det du skriver. Jag träffade min kille för några år sedan och då var han väldigt noga och tydlig med att någon gång skulle han åka, fine tänkte jag och sen har det kommit insatser som blivit inställda varje gång fram till nu. Vi har till råga på detta alltid haft distans pga hans jobb och att den orten inte har världens möjligheter för mig..

Jag har precis som du alltid fått anpassa mig efter hans jobb vare sig vi velat eller inte, allt i mitt vardagliga liv har planerats kring hans arbete..Huruvida det är rätt eller inte är en smaksak men för oss har det funkat bra.

När han berättade om sin insats denna gång så blev vi sådana ovänner och jag kände exakt som du att jag bara ville dra för att ge igen lite, han var stöttande och det var ju absolut inte det jag ville höra. Däremot kan jag lova dig att det är tufft för dom att vara ifrån oss också, pratat med många av hans kollegor och alla är väldigt tudelade med insatserna..å ena sidan är det en så stor möjlighet men å andra sidan så ska ju dom vara borta från oss under en väldigt lång tid också. Vi gjorde en deal att han drar på insatsen men då har vi lägenhet där jag bor och jobbar, så inte allt i livet anpassas efter honom. Kanske du har något liknande också? För mig hjälpte det väldigt mycket iallafall!

Om du vill kan vi även bli ihopkopplade av invidzonen ifall du känner att du vill spy ur dig eller prata med någon som förstår dina känslor<3 Bara för oss att mejla dom isåfall!

Stor kram!