Hej Mamma! Längtan är verkligen en obarmhärtig följeslagare ibland. Jag förstår att du har det tufft emellanåt och jag beundrar därför att du ändå har en sån insiktsfull inställning kring leave. Även om du inte ”hinns med” denna gång i den omfattning du önskar så är det säkert tryggt för sonen att veta att du ändå finns där om han behöver + att du också längtar. Så fint att du ställt upp för andra på jobbet under midsommar, det måste ha varit värdefullt för dina kollegor. Jag håller med att bloggen är viktig, liksom ett andningshål. För mig känns längtan mindre svår när jag får vara delaktig i vardagen även om det blir sporadiskt och på distans. Det mildrar på något sätt liksom. Och att se att ens barn faktiskt klarar av allt detta ger en oerhörd stolthet. Att få se dem i ett annat sammanhang man inte är van vid eller ens kan föreställa sig. Vad de är kompetenta i denna värld, det är imponerande. Men visst, längtan finns fortfarande kvar. Jag hoppas du själv har en innehållsrik vardag, ett fint hem och ett jobb du mår bra av. Ta en dag i taget, en stund i sänder, så kommer december vara här snabbare än du anar. Du är inte ensam. Stor kram på dig.