Hem Forum Forumet berättelse Svar till: berättelse

#61006
Maria
Gäst

Tack för den fina berättelsen! Känner igen mig. Studtals känner jag att nu tänker jag prioritera mig själv & “köra mitt race”, men då hade vi knappt hunnit ses, han varit ännu tröttare och vi hade nog aldrig hittat på något. Det är inte ett vi längre utan du och jag. Vad ska man göra liksom? Prioriterar jag inte mig själv går jag under och förhållandet blir sämre. Men prioriterar jag mig själv blir förhållandet också sämre. Slutar alltid mina analyserande tankar att jag vill ju inte göra slut så då har jag inget val än att leva såhär.