Svar till: Tårar och ilska

[Emmie]

Hej
Åh men alltså! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag är också arg och ledsen. Arg för allt. Ledsen för allt. Känner sån skuld i det då det också känns så viktigt att jag är ett bra stöd och ger support. Men egentligen känner jag att den som behöver mest support med måendet är jag. Det är jag som måste leva med tomheten här hemma och vardagen utan honom.
Jag tror det viktiga som faktiskt funkat bra för mig är att prata med honom om det. Det är viktigt att vara ärlig med sina känslor och det kommer man långt med. I slutändan tänker jag att han kommer förstå varför du kanske inte är den spralliga tjejen just nu. Det är inte konstigt att inte vara sig själv just nu, det går liksom inte förbereda sig för det här och alla reagerar olika. Det är okej att vara ledsen och arg. Inga känslor är fel. Det är okej att reagera olika, det är inte konstigt.
Jag försöker göra aktiviteter som jag mår bra av och sysselsätta mig med saker. Jag försöker prata mycket med mina vänner och familj om hur jag mår och hur jag tänker och känner.
Kram, du är inte ensam!