Svar till: Känslomässigt distanserad

[Liv]

Hej E,
Vad bra att ni fick en fin tid ihop, trots stress med att träffa andra. Tror du han kände av att det varit så underbart och nu ska han tillbaka till en mer utmanande miljö, ångest? Det är så svårt att veta vad dem tänker om de själva inte säger, även när man frågar. Man kan ju inte gissa sig till saker heller, eller när man gör det så bildas ju en del hjärnspöken. Fick du chans att fråga honom varför han förändrats?

Förstår verkligen att det är jobbigt när de vänder mot en. För min del är det lika men på ett annat sätt. Han har förändrats så mkt att jag inte känner igen honom, det är inte samma pojkvän jag sa hejdå till på avresedagen. I min hjärna tycker jag också att man borde känna glädje över att prata med sina anhöriga för att hämta mer energi men alla är ju olika. Verkar som våra är lika där. De kanske drar sig undan när de känner av saknaden för att det är enklast, än att ta tag i det. Men det verkar ju vara något de flesta inom FM gör? Att de stänger av känslomässigt….ja, men gud så svårt det är! Vi har gjort halva snart. Ni då?