Svar till: Oro inför insats.

[M]

Nu har inte min pojkvän åkt än men det är på gång och jag har och har haft exakt samma känslor som dig. Jag har varit livrädd för att det absolut värsta ska inträffa men jag har också fått intala mig att även om risken finns så är den inte så hög.
Jag valde att prata med min pojkvän om hans kollegor som varit iväg tidigare och där fick jag bekräftat hur få som skadats på insats. Iallafall av dom. Det viktigaste är att inte lyssna på allt vad tv och tidningar säger, jag har av tidigare erfarenheter ALLTID gått in och läst på försvarsmaktens hemsida alternativt tagit kontakt med pojkvännen för att få reda på hur det ligger till.

Exakt som du beskriver så är dagarna innan och första dagarna isär värst under längre övningar och jag försöker tänka på insatsen exakt så, en lång övning.

Vi anhöriga gör en enorm insats här hemma och är helt otroliga om man frågar mig och säkert dom flesta andra också. Jag kan rekommendera dig att kontakta en mentor för dom är helt fantastiska!

Vi hade också kunnat ha kontakt, bolla tankar och oro ihop. Beroende på vart i landet du finns så kanske vi tillochmed hade kunnat ta en fika eller liknande ihop.

Jag tror också att man måste låta dom jobbiga dagarna få vara jobbiga ibland. Vi är bara människor och måste inte alltid hålla en fasad.

Du kommer fixa detta alldeles utmärkt ska du se även om det kanske inte känns så just nu. Stor kram!