Saknaden är väldigt jobbig emellanåt. Eller vem försöker jag lura?! Den är väldigt jobbig väldigt ofta. Det viktigaste för mig är att jag faktiskt tillåter mig att tycka det är jobbigt. Jag tillåter mig själv att vara ledsen och nere. Men precis som Hjärtrud skrev ovan så är det ju bra att känna saknaden. Det är ju ett tecken på att det är kärlek!
Jag har försökt att se tiden i andra perspektiv. Istället för att tänka att det är över 3 månader kvar, har jag valt att tänka tiden i veckor. 13 veckor låter inte övermäktigt, för en vecka går ju ganska fort och antalet minskar därmed fort.
Men det viktigaste för mig är att vara tillåtande. Är det jobbigt? Ja, då får det faktiskt vara det. Att acceptera alla olika känslor har gjort allt mycket lättare.