Hem Forum Invidzonens forum Varför? Svar till: Varför?

#56881
S
Medlem

Hej AnnaS,

Tack för ditt svar!

Ja det känns onekligen så… Eller en berg-och-dalbana där vartannat ord var en anklagelse och vartannat ord uttryckte sorg och hopplöshet. Jag tycker också att det är självklart att han inte mår bra och att mycket av det här han säger nu är ett resultat av allt han har upplevt. Däremot blir det svårt för mig att hantera när han själv inte vill se det alls och bara säger att det inte beror på hans jobb.

Jag önskar att jag kunde påverka honom i att inte åka bort med en gång efter hemkomst, men där är mina händer helt låsta. Jag kommer helt enkelt att få vänta ytterligare en månad på att han ska börja landa och vem vet hur lång tid det tar efter det? Om vi ens kan mötas? När han var hemma nu så kändes det som att han bara räknade ner dagarna innan han fick åka tillbaka till Afghanistan, pratade om att han definitivt kommer att åka igen (Innan han åkte iväg för ett år sen sa han att det här var hans sista vända, att det inte var värt riskerna och att han ville ha ett liv här) och att det här är det viktigaste han gjort i hela sitt liv. Undrade om han någonsin kommer ha ett så meningsfullt arbete igen. För att i nästa stund säga att han vill ha vita liljor på sin begravning…
Jag hoppas också, verkligen, att han kommer på bättre tankar sista tiden där nere och börjar prata med någon på plats. Men med tanke på hur stolt han är så känns det just nu som föga troligt… Jag har föreslagit att vi ska träffa någon gemensamt när han är hemma och den tanken gillar han inte alls, vill att vi två ska prata och inte med någon annan. Han vill inte ens prata med sina vänner, då han inte vill att de ska se på oss på ett ”annorlunda” sätt. Jag har försökt att förklara att jag inte kan bära allt det här själv och att jag inte vet hur jag ska kunna få honom att förstå varför allt känns fel. Eftersom mina förslag och teorier bara förkastas… Men jag hoppas att jag kan få honom att känna att det är en bra idé, eftersom han ändå säger att han vill leva med mig och ha vår framtid – bara att han inte vet hur… ?