Hem Forum Invidzonens forum Varför? Svar till: Varför?

#56877
S
Medlem

“Det här inlägget kom verkligen i ett tillfälle när jag önskar att jag själv hade svar på alla de här frågorna…

Min partner har varit borta i 11 månader och har en månad kvar av sin mission. Han var precis hemma på leave och passade på att berätta att han inte längre vet vad han känner, eller rättare sagt att något känns fel och att han inte vet vad han ska göra åt det. Helt plötsligt säger han att han känt så här ett tag, samtidigt som vi precis skaffade båtplats inför nästa år och hans sms/mail har signalerat allt annat än att han skulle tveka. När jag mötte alla hans argument med motargument så hade han inga svar, säger bara att något är fel. Börjar prata om att vi inte har haft det perfekt det senaste…

Men vad tror han? Vi har varit ifrån varandra i snart ett år och sett varandra var 8-10 vecka. Han har levt i kriget, jobbat ca 17-20 timmar per dag och varit nära på att dö två gånger. Nu senaste för bara några veckor sedan. När jag försiktigt sa att det kanske inte var så konstigt med tanke på allt han varit med om och hur det senaste året sett ut, så blev han förbannad och sa bara att det inte hade med hans jobb att göra. Sen säger han att han älskar mig och vill ha vår framtid, men vet inte hur det ska gå till.

Trots att alla hans vänner säger att han är annorlunda. Trots att han senast för fyra veckor sedan sa att han kände sig tom, avtrubbad och emotionellt avstängd efter allt.

Och här har jag gått och väntat i snart ett år… Med framtidsplaner som han har pushat för. När jag påtalade att vi måste ge det en ordentlig chans att reda upp det här när han kommer hem och att jag väntat ett år med insikten att det inte skulle bli lätt, blev han arg och sa bara att det är ovärdigt av mig att säga att jag väntat.

Plötsligt handlade allt om att han kände att jag varit bitter och arg på hans jobb, att jag skickat ledsna sms under ett års tid och att hans vänner upplever att jag inte stöttat hans arbete. Saker jag inte alls känner igen mig i. Jag har läst alla våra sms och kan ärligt säga att det kanske är fem stycken under ett års tid som inte varit “”peppiga””. Att jag inte alls har varit arg och bitter i 12 månader och de vänner han nämner har jag knappt träffat.

Så han åkte tillbaka i måndags och lämnade mig med den här vetenskapen och med väldigt många hårda och orättvisa ord som jag fortfarande försöker förstå. Jag har stöttat honom i hans beslut och väntat här på att han ska komma hem, hur kan allt plötsligt vara mitt fel? Hur kan han inte tro att det här skulle påverka oss? Och varför kan han inte bara ta till sig att det här året förändrat honom och att det påverkar vår relation?

Jag har en månad på mig att backa undan och försöka att inte pressa honom… Att inte fråga mer och ta hand om allting själv. När han kommer hem har hans arbetsgivare dessutom planerat in flera resor och uppdrag, så två dagar efter att han fått komma hem “”på riktigt”” så drar han iväg tre veckor. Efter det tänker han åka till en kompis som bor utomlands för en vecka och därmed kommer jag att få gå omkring i ett vakum i ytterligare en månad.

Hur överlever man? Hur ska jag kunna hantera all information och vart tog min relation vägen? Det är svårt att inte känns sig bitter…:(