Svar till: Känns så tomt!

[Anonym]

“Ella
Jag känner igen din frustration över att inte kunna dela guldkornen i vardagen med maken “”här och nu””. Min räddning, eller i alla fall ett alternativ, blev att skicka honom ett mail när behovet att dela kom. Då hade jag i alla fall delat med mig till honom. Det är inte samma sak på långt när, men man får hitta på alternativvägar : )
Att ständigt passa telefonen hittade jag inget alternativ till. “”Missat samtal – Dolt nummer”” resulterade så ofta i tårar. Fast jag kunde ju lyssna på mobilsvaret, mååånga gånger