Hem Forum Invidzonens forum Hejdået Svar till: Hejdået

#54191
Hst
Medlem

Väntan den långa väntan innan avresedagen (den första) va fruktansvärda och det allra värsta tror jag nästan på hela denna resa. Så mycket känslor och laddningar i kroppen man byggt upp under en tid. Vi gjorde så att jag och lillen följde med till livgardet, vi körde honom dit. Hade god tid på oss så att vi kunde ta avsked på plats, jag såg bussarna som skulle ta dom till flyget, andra anhöriga och kollegor, vilket kändes bra. Jag grät floder och han grät floder, rent ut sagt hemskt jobbigt! Som tur är eller vad säger man är vår lilla för liten för att förstå. Tror att man måste låta avskedet va precis så jobbigt som man tycker att det är, att man tar den tid som behövs att man pratar om hur man vill ta avsked. Jag hade också sett till att jag efter detta bodde hos mina föräldrar några dagar då jag inte visste hur jag skulle må samt att jag kunde få hjälp med bebis. Förberedde även vänner på allt så att man hade de närmsta i ett litet nätverk. Det första avskedet va värst som jag sa, blir bättre för varje leav, jobbigt men bättre 🙂 för man går åt rätt håll, man räknar ner inte upp 🙂 det finns nog inga lätta avsked….