Hem Forum Invidzonens forum Hemma men ändå inte Svar till: Hemma men ändå inte

#53667
3E
Medlem

Jag hade maken med på fs 21.
För oss så var de en period precis när han kom hem i typ 3 veckor som var bra. Vi båda gick runt och försökte underlätta så mycket vi kunde för varandra och det var jul och nyår och en hel del ledigheter.

Sedan kom smällen. När vardagen på något sätt skulle börja funka normalt igen. När vabdagarna kom och vem som ska handla och vem som ska lägga barnen och när passar det att träna. Allt sådant behövde förhandlas och sättas upp riktlinjer för eftersom dem inte fanns.

Maken var van vid att träna 7 dagar i veckan eftersom det hade han gjort där medans jag var glad om jag kunde få till en träning i veckan medans han var borta…osv.

Vi hade båda stora behov av att få ta igen sig lite och få egentid men ingen av oss orkade ge den andre.
Kanske är nu tiden som man verkligen behöver hjälp utifrån. Lämna barnen till barnvakt och bara göra ingenting tillsammans. Det kan vara som en energiinjektion i ett trött förhållande.

Skit i att han måste. Skit i att du måste. Gör minsta möjliga och lägg inte in dina värderingar i hans handlande. Han borde vara glad att barnen… -det är din värdering. Han känner att han tycker att det är tufft att lägga barnen själv. Hjälps åt istället så kan ni båda sitta i soffan tillsammans efteråt och glädjas åt något ni gjort tillsammans. Nu är han sur för att du inte hjälper till och du är sur för att han är sur.

Säg om du tar barnen nu och börjar med maten så äter vi efter min promenad så kan du sticka ut och springa efter maten och då tar jag disken.

Det är helt kontraproduktivt att gå omkring och vara svartsjuka på varandras egentid. Hjälps åt istället. Ni ska ju vara ett team.

För oss vände det efter ungefär två månader. Då var det mesta färdigförhandlat och vardagen infann sig igen.

Det är jobbigt i omställningsperioden jag vet. Men den har ett slut om man jobbar framåt och inte fastnar i negativa mönster.

Kom igen nu! Jag tror på er!

Kram