Hem Forum Invidzonens forum Arg, arg och ännu mer arg Svar till: Arg, arg och ännu mer arg

#52453
F–k FM
Medlem

Insåg i morse en stor anledning till att jag känner som jag känner. Det är just det där att man bara ska finna sig. JAG ska respektera och acceptera. Det ligger BARA på MIG att ta ansvar för mina tankar och känslor. Men jag tycker att om vi har en relation så har vi båda ansvar för situationen.

Han har de facto ett jobb som inte är riktigt som många andra. Han visste det när vi träffades. Han visste precis hur det påverkar anhöriga, att det inte passerar obemärkt att han åker iväg. Han vill att hans val respekteras och accepteras, men han ska absolut INTE behöva hantera de jobbiga sidorna av hans val. Varför ska han inte det?! Helt ärligt! När det är han som har ett jobb som utsätter andra för onormalt stora påfrestningar.

I mitt tycke är det att både vilja ha kakan och att äta upp den. Eller som när man har ett djur. Det är jätteroligt med den där gulliga hunden, men som djurägare får man ta att den i de flesta fall kommer att dö ifrån en. Den kan dessutom hinna blir rejält sjuk innan och man får ta beslut om att låta den somna in i förtid. Hur jobbigt det än är så ingår även det i paketet. Det går inte att välja bort den ena biten bara för att den är besvärlig och inte passar in i ens rosafärgade värld.

Likadant tycker jag att det är med dessa utlandstjänster. Båda sidorna av myntet ingår och tar man inte ansvar för även den trista deln så är det inte alls konstigt om det blir konsekvenser av det. Det är få saker som kan driva en människa till vansinnets brant som att känna sig fullkomligt maktlös och totalt utan delaktighet i det som händer.

Han tar inte ett dugg ansvar för det som händer. Nu ska vi tex inte träffas innan han åker nu på lördag för att det blir för jobbigt. Fast när vi i ett tidigt skede av vår relation pratade om Afghanistan och jag (som just hittat min andra hälft och inte orkade tänka ens tanken att mista honom) förklarade att jag för att klara av en sådan situation skulle komma att totalt stänga av alla känslor för honom och inte ha mer kontakt, helt enkelt för att kunna överleva, ja då blev han jätteupprörd! Det var inte ok alls. Men när han gör exakt samma sak för att skydda sig själv då ska jag bara ta det. Då heter det att det är hans jobb och att det bara är så.

Det är den här förväntan om ensidig respekt och acceptans som jag går sönder av. Att jag bara ska finna mig i att jag inte är en del av vår relation. Det hade underlättat mycket om vi, både tillsammans och var för sig, hade förberett oss för det här. Att vi lärt oss att hantera de känslor och tankar som kommer i ett sånt här läge. Istället för att bara locket på. Och vältra över ALLT, exakt allt, på mig. Hur i hela fridens namn kan man kalla sig militär och vara stolt över det när man är så in i helvete jävla feg?!?!?!?! Hur kan Försvarsmakten utbilda såna jävla töntar?!

Nä, jag tycker att det får vara lite proportioner på detta. ALLT ansvar ligger inte på ENBART mig. Det ska INGEN försöka få mig att tro – så det kan ni glömma.