Hem Forum Invidzonens forum Efter missionen Svar till: Efter missionen

#51991
Soldaten
Medlem

“Hej “”soldatfruar””.’

Det är intressant att läsa era inlägg och jag blir så ledsen. Själv är jag soldaten i förhållandet och känner igen mig i mycket.
Det har varit en rejäl upp och nerförsbacke för mig att komma hem. Förhållandet knakar i fogarna och jag håller på att brytas sönder. Försöker prata med honom om saker från insatsen men får oftast till svar genom tonlägen eller kroppsspråk att han INTE är intresserad att prata mer om den tiden. Det är för jobbigt. Nu ska vi bara gå frammåt.
Detta är inte min första insats, men min första tillsammans med honom. Det är den första insatsen jag inte fått nått utrymme att känna mig stolt för de jag gjort där nere, få känna saknad efter personer där nere eller dela med mig av minnen. Känns som att jag har kastat bort ett helt år av mitt liv bara och drivit långt ifrån min kille. Det var sen länge bestämt att detta skulle bli min sista mission. För någon vecka sen fick frågan om jag är intresserad av att åka igen av min chef, jag sa nej, men att det säkert skulle kännas lockande när/om dom åker. Detta har helt slått spinn nu i hans huvud och det verkar bli separation. Han vill inte finnas kvar om det finns en risk att jag någon fler gång vill åka. Alltså inte ska åka utan helt enkelt vill åka. Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vill inte ljuga utan tycker det är ärligast att förklara för honom att viljan att åka ofta kan komma puttrandes för de allra flesta som varit ute några vändor. Men det betyder inte att jag vill lämna honom eller ens tänker åka nån fler gång.
Tack för det något förvirrade ordet från en hemkommen från insats.”