Hem Forum Invidzonens forum Efter missionen Svar till: Efter missionen

#51987
Anonym
Medlem

“Allt känns så upp och ner. Semestern gick åt hans intressen. Gärna utan mig (fiske)
Och trots vi hade mycket ledighet ihop, har jag fan inte känt mig så ensam som denna sommaren. Fan ta honom!
Vi var iväg och badade en enda gång och då bråkade vi precis innan. för just då ville han “”pula”” här hemma. (men viska 8 timmar är helt okej… helt okej…)
vi var på kräftskiva. Rätt stort sällskap. Vi var den enda familjen som inte satt ihop. Fan. Jag har varit så besviken sen han kom hem…fiskar han med sina polare, kan de stå och prata. Åker jag med antingen bara han och jag eller i ett mindre sällskap så står jag mer eller mindre alltid själv. för antingen vill han vara själv eller så vill han stå med de vi åkte med.

det låter banalt. Men när vi är hemma så är det bara soffan som gäller. Och skulle vi mot förmodan åka iväg någonstans. Tro mig.. åka en halvtimme i bil känns som tre timmar. total tystnad.

när vi är i sällskap med vänner och jag vill berätta något roligt eller diskutera något (inget pinsamt eller rasistiskt.) så inflikar han alltid med en avslutande mening. Jag får sällan prata till punkt. kvittar om vad, faktiskt.. Och bråken kommer oftare än passionen.

Fan fan fan. Jag vet inte hur ofta jag bara funderat “”älskar jag honom? eller älskade jag att sakna honom?””
Allt har handlat om honom.. ett halvår innan missionen pratade ingen om annat..
Under missionen var det bara det..
Och nu efteråt så vill han bara fiska hela tiden.
Vi satte faktiskt datum (eller ja period) när vi skulle gifta oss.. nästa sommar hette det..
Våra förlovningsringar är inte på längre. är så ledsen”