Hem Forum Invidzonens forum Var har chefen gett ok? Svar till: Var har chefen gett ok?

#49819

“Kära svikna hustru och ni andra anhöriga.

Det jag hör är uttryck för oro och lidande, och det gör mig ledsen. Att bli sviken måste göra otroligt ont, speciellt om det kommer från ingenstans, om man haft lång tid ihop, kanske till och med har barn ihop. Det finns inget som kan förminska den smärtan, men jag förstår det som att ni upplever att den smärtan görs ännu större av Försvarsmakten då de inte kan ge mer stöd, eller helt enkelt plocka hem era anhöriga så att ni kan få prata med dem, se dem i ögonen och försöka reda ut kaoset. Detta kan jag bara beklaga och jag antar att ni redan varit kontakt med chefer och de på förbanden som är hemma? Jättebeklagligt att ni inte får det stöd ni känner att ni behöver.

Att några av er anhöriga vill vända det till att vi kvinnor här nere förför män kan jag förstå, även om det känns hemskt och inte alls som den verklighet jag lever i. Att tänka att någon lurat iväg ens partner kanske på något sätt känns lättare än att han skulle gått frivilligt. Det är säkert lätt att tänka en massa “”tänk om””… “”tänk om jag bara hade stöttat mer””, “”tänk om det hade varit förbjudet att””, “”tänk om man hade pratat mer om detta i förväg””. Jag har tyvärr inga svar, men jag hoppas att ni kommer kunna reda ut och gå vidare. Och då menar jag gå vidare utan skitstövlar som är otrogna mot er. Oavsett om det är en person som jag då aldrig skulle ha trott något ont om, så är det ju bevisligen ett par som satt sin egen (tillfälliga?) lycka framför er och allt annat, och vad är det om inte beteendet hos en skitstövel?

Ni förtjänar någon som med supermodeller framför sig ändå skulle tacka nej.

Jag blir ledsen för vad ni tror om mig och mina kvinnliga kolleger, men jag försöker att inte ta åt mig personligen. Ni är sårade och utlämnade att klara er tills vi alla kommer hem igen, och det ni säger är inte till mig personligen, det uppfattar jag som er frustration över den vedervärdiga situation ni hamnat i. Jag anser fortfarande att det inte är Försvarsmaktens eller missionens fel, men jag förstår om ni tycker det… “”för hur hände det annars?””

Kanske distansen eller tiden isär inte fungerar för alla, även om jag sett prov på många som stärkts också, som talar om fruar och flickvänner drömmande och längtande.

Hur vet man om ens relation ska hålla? Svaret är väl att det kan man aldrig veta, men jag hoppas ni kommer få det stöd ni behöver, ni som snart får hem era partners och ni som precis släppt iväg dem.

Samtidigt hoppas att ni sårade kan vända er ilska åt rätt håll och inte mot oss som helt enkelt gör vårt jobb…

Men i vilket fall vill jag skicka er kärlek, för det är vad ni förtjänar.”