<< Tillbaka
PTSD
Inlagt den 2019-01-23 23:11 Av S
Jag såg en äldre tråd med samma namn och undrar samma sak. Någon som upplevt PTSD hos sin soldat efter utlandstjänst? Tacksam för svar
(4) (1)
Kommentar
Kommenterat den 2019-01-24 15:35 Av Amanda
Undrar samma.
(1) (1) (1)
Kommenterat den 2019-02-21 13:53 Av Cecilia
Nej jag har inte upplevt att han har haft någon PTSD, däremot så har det tagit ett tag innan han har blivit ”helt sig själv” igen. Vilket inte är så konstigt med tanke på omställningarna.. KRAM
(1)
Kommenterat den 2019-02-23 18:10 Av M
Jag har upplevt två ”olika” former av PTSD hos två olika anhöriga som tjänstgjort. Den ene i form av instängdhet och tystnad, den andre sökte eg mer stöd men på ett subtilt sätt. Båda hade dock sömnsvårigheter, ”problem” med att vistas på offentliga platser etc.

Det som är viktigt att tänka på är dock att det är väldigt få (!!!) svenska soldater/poliser som drabbas av PTS. Som en tidigare skriver - det kan ta tid att komma tillbaka till vardagen här hemma. PTS är när man fastnar i det. Har du en anhörig som drabbats tror du?
(3)
Kommenterat den 2019-02-27 10:09 Av Mentor Maria
Intressant läsning om forskningen inom detta område. Visst finns det ett fåtal som drabbas av PTS, som M skrivit ovan, men det är just ett fåtal. Citat från sidan:
”Men det skrivs inte om de 99 procent eller mer som kan vara både nöjda och må bra efter utlandstjänst. Det blir en skev bild, säger Martin Neovius som lett forskningen och som själv är utlandsveteran.”

https://kit.se/2016/03/18/39693/nej-vara-utlandssoldater-mar-inte-samre-an-oss-tvartom-faktiskt/
(1)
Kommenterat den 2019-02-27 19:59 Av Hemma är där hjärtat är
Jag är helt övertygad om att min man drabbades av detta.
Inåtvänd, svårt för folkmassor, svårt för höga ljud och högt sorlande som bara brusar på.

Han ville inte söka hjälp utan vill läka detta på det vis han själv känner funkar.
För honom har det varit naturen, att alla i familjen fått anpassa sig efter hans dagliga mående, kidsen fick ett tag leka hos sina kompisar och inte hemma och så vidare. Vi har undvikit att ha vänner hemma på middag om det inte varit för att jag till slut gått under utan socialt umgänge...
Detta började för tre år sedan och han har gradvis förbättrat sitt tillstånd men har en bra bit kvar.
(3) (1)
Kommenterat den 2019-03-21 11:44 Av f
Min sambo har PTSD sen förra insatsen. Han vill dock inte erkänna det. Men det märktes tydligt. Han stängde in sig själv i princip. Köpte en dator och spelade olika spel i typ 3 månader. Han vill inte gå ut eller umgås med människor. Gick vi ner på stan kunde vi vända när han såg folkmassor.
Han sov aldrig. Eller jo, men mitt på dagen. Vände dygnet i princip. Kändes som att han ”tog vakten” på natten. För att vaka över mig.
Var hela tiden rädd för att han inte längre hade sin pistol på nattduksbordet.

Jag visste inte riktigt vad jag skullle göra eller hantera det. Det jag upptäckte senare att jag gjort var att jag lät honom vara. Han fick vara tyst. Jag lyssnade på hans kropp när han vill vända hem igen. Jag tvingade inte på honom något.

Efter några månader kunde han gå ner på stan ensam. Han har dock fortfarande extrema sömnsvårigheter hemma. Men när han är på jobb sover han som en ängel säger han.
(4)
Kommenterat den 2019-05-26 23:12 Av Klara12
Jag har levt med en man i flera år som har ptsd. Efter lång tid så ska han äntligen gå i terapi. Men vardagen är svår i perioder när han isolerar sig, orkar inte delta i familjen eller glömmer det mesta. Det är på gränsen til till outhärdligt och jag klarar nog inte av mer av denna knäppa nr 2 som kommer fram ibland. Elak, ilsken ock väldigt projicerande mot mig. Jag är det största problemet. Jag försöker gå undan i dessa perioder o lämna plats men hur mkt ska man ge och hur mkt orkar man? Försvarsmakten har inte hjälpt alls. Efter fem år i missioner så tror de att alla är helt normala. Nej. Tvärtom. Många får leva med skador hela livet. Det är fruktansvärt och se någon man älskar lida av denna hemska sjukdom. Vad gör man?
(5)
Kommenterat den 2019-05-31 08:51 Av Maria
Tack Klara12 för att du delar med dig. Måste vara oerhört frustrerande och som du skriver hur mycket orkar man. Tycker själv att det är svårt att hitta en balans mellan att hjälpa till/finnas där och att känna efter när det blir på för mycket av min egna bekostnad och då har min sambo inte PTSD.

Min sambo kom hem från Mali i december och då hade de ett obligatoriskt psykologisamtal eller mer en check på hur han mår. Jag tycker det är väldigt konstigt att de har ett samtal dagen efter att de kom hem när de fortfarande var kvar på regimentet samt att man själv får säga till om man behöver ytterligare samtal. De borde istället ha första samtalet efter ca 1 månad och ett obligatoriskt uppföljningssamtal när de kommer tillbaka till jobbet helt efter ca 1 vecka eller liknande.
(1)