<< Tillbaka
åker snart
Inlagt den 2019-01-07 13:32 Av f
Är det någon annan som har en partner som snart lämnar? Jag har sedan nyår gråtit varje dag. Sitter just nu på jobbtoan och hulkgråter. Detta blir min andra hemmainsats och det är mycket svårare denna gången. Som att jag förbereder mig för vad som ska komma. Någon som har ett bra tips på hur man tar sig genom de sista dagarna för att få ut så mycket som möjligt med sin partner innan han lämnar?
(10) (2) (4)
Kommentar
Kommenterat den 2019-01-07 14:56 Av Jenny
Vi är inne i vår tredje insats nu. Jag tycker ofta att inför är värre än under själva insatsen.
Det går inte att göra något för att stoppa tiden och inte heller kan man börja räkna ner. Obönhörligt tickar tiden närmare..

Sedan när han väl har åkt så får man lite bryta ihop och sedan komma igen. Jag försöker ha lite saker inbokade som jag verkligen ser fram emot. Mysiga saker utan alltför mycket krav..

Jag brukar försöka höja blicken lite under inför tiden för att stå ut. Kanske boka en resa för sedan när han kommer hem. Eller något som vi ska göra på leaven. Det tar lite fokus från den där jobbiga dagen som är avskedsdagen.
Sedan boka in lite smått under de sista dagarna hemma brukar hjälpa mig också. -Han åker ju inte idag, först ska ju vi tex gå ut och äta/ på bio/ ha filmkväll.. Det hjälper mig att skjuta avresan lite till efter något annat.

Kram
(1) (3) (5)
Kommenterat den 2019-01-09 23:24 Av En annan anhörig med liknande känslor
Hej, förstår precis hur du känner. Jag är helt förstörd lång tid innan inför min mans insatser. Men som värst när de börjar närma sig avfärd 1-2 veckor innan. gråter och har ångest i som kryper i hela kroppen. Båda gångerna han varit iväg så har jag även kännt jag en enorm skuld över att jag inte kan hålla ihop mig själv tills han åkt iväg, så han slipper tänka på mitt mående när han jobbar. Bruka kännas som jag ska bli galen. man har en förhoppning om att den andra insatsen ska bli lättare att hantera.men man får inte glömma att ett nytt avsked även kan väcka gammla känslor från tidigare avsked (dvs. Man kan återuppleva svåra och jobbiga känslor som sköljde över en förra gången) och sen är det den jävla ovissheten som skrämmer skiten ur en.
Men detta är känslor som man måste få känna, som man måste få ta sig igenom för att kunna må bättre. Och hälst prata eller skriva om, inte bära runt på själv. Personligen så har första månaden varit ett rent helvette, men så fort den första perioden är över så lättar det, man börjar inse att man faktiskt klarar av vardagen själv och man har börjat hitta sina rutiner, man börjar även känna att det är okej att fokusera på sig själv och vara lite egoistisk. Sen ett tips till, känner du att de blir för jobbigt. VÅGA ta hjäp, jag har själv haft kontakt med psykolog både under insats och efter insats och skulle det bli så att min man skulle åka ytterligare en gång så kommer jag ta hjälp igen, för ibland lan det vara svårt att reda ut sina tankar själv. (Sen kan man kanske inte prata om allt beroende på hur mycket man får säga eller inte säga ang insatsen så är det ju) men ibland kan det vara skönt att ha någon som bara lyssnar och bollar tankar.
Och skulle det vara någon dag här och där under insatsen när du är helt förstörd så är det helt normal att lägga sig under täcket och bara gråta ut. Nu känns det som jag skrivit en roman här men det jag vill komma fram till är att det kommer gå bra, det är tufft nu i början och känslorna kommer gå som en berg o dalbanan till och från men det är helt NORMALT. En promenad, ett träningspass, en bra serie eller någon annan sysselsättning kan hjälpa. (Själv bakar jag, ÄLSKAR det) Nä men helt ärligt du kommer klara det och viktigast av allt du är inte ensam med de du känner. Ta hand om dig ,styrke kram
(4) (1) (3)
Kommenterat den 2019-01-12 23:42 Av f
Tack för era fina kommentarer. Har läst dem om och om igen. Min sambo åkte inatt. Fick ångestattacker gånger 3 från det att han blev hämtad av taxin tills jag hade tagit mig hem till min bästa vän så jag kunde prata av mig och sova där.
Allt som ni skrivit har verkligen satt ord på allt. Mina förväntningar har varit att det ska vara lättare nu inför och under andra gången men allt är så...TUNGT. Allt som en gång varit roligt är bara tungt. Gör nästan ont att skratta.
Har hjälp både från invidzonen och läkare/kbt... det är jobbiga tankar att kämpa emot. Är rädd att jag en dag inte kan kämpa emot dem längre...ångest, panik, stress kan jag inte kämpa emot.. men tankar på att avsluta allt har jag fortfarande ”lättare” att säga emot. Men det gör ont när de kommer. Får en gråtattack när de kommer för jag blir så rädd.
Detta påverkar mitt jobb så mycket. Jobbar med kundservice. Vågar inte längre svara i telefon för jag är rädd för var som väntar på andra sidan. Är det en arg kund, en glad, eller är det försvarsmakten som ringer med dåliga besked... vet verkligen inte hur jag ska göra...
(3) (1)
Kommenterat den 2019-01-14 11:17 Av till f
Kämpa på F! Du ska veta att du är stark som tar tag i din oro, ångest och panik genom att skriva här, träffa läkare/KBT och kontakta IZ. Bara det är ett gott tecken som visar på att du är beredd och kan övervinna ångesten. Att leva med tvångstankar, ångestattacker och panik är inte lätt, jag vet, men du är på rätt väg!

Glöm inte bort att vi finns här för dig (och alla andra anhöriga som läser detta)! Tillsammans är vi starka!
(2)