<< Tillbaka
Ensam med nyfödd?
Inlagt den 2018-10-07 18:07 Av Josefine
Hej!
Min man åkte idag för tjänstgöring utomlands. Vi fick för tre dagar sedan en dotter, vårt första barn.

Oron innan denna dag har för mig varit stor och då framförallt med tankar på hur det blir att vara nyförlöst och att vara själv med sitt första barn, med allt vad det innebär.

Finns det någon här som varit i en liknande situation och vill dela med sig av tankar och erfarenheter?
(4) (2)
Kommentar
Kommenterat den 2018-10-07 20:17 Av E
Först, grattis till erat barn.
Inte riktigt samma, men jag har varit väldigt mycket själv sedan dottern var 5 veckor, idag dryga 2 år. Först var det olika utbildningar, då han var borta mån-fre och nu är han iväg på utlandsmission.

Man måste sänka kraven på sig själv och våga be om hjälp.
Jag vet att jag tyckte det var helt fantastiskt att få bli bjuden på mat, eller få en leverens matlådor så det fanns att värma då det inte allt var lätt att hinna med att laga mat med en nyfödd..

Även öppna förskolan var guld, ett fantastiskt tillfälle att få prata med andra vuxna.
(1) (1)
Kommenterat den 2018-10-07 20:50 Av Elin
Grattis till er dotter!
Förstår att din oro varit stor! Att bli förälder är en väldigt stor händelse i livet och mycket ändras.

Är inte heller i samma situation då min yngsta var 10 månader då min man påbörjade sin missionsutbilning men har varit mycket själv med båda mina barn (äldsta är 5) men inte under så lång tid i taget som nu då min man är iväg på utlandsmission.
Håller med E, sänk kraven och våga be om hjälp! Har du något stöd nära dig? Om någon erbjuder hjälp så ta den :) matlådor och storkok är toppen! Öppna förskolan är bra då er dotter är lite äldre och inte så infektionskänslig.

Du kommer klara detta alldeles utmärkt! Även om vissa dagar är tunga!
(1) (1)
Kommenterat den 2018-10-08 09:41 Av Josefine
Tack för era svar! Jag har förstått att jag måste ta emot och be om hjälp, trots att det sitter långt inne ;) Jag har min familj i samma stad så uppbackningen finns där rent praktiskt. Men som säkert många känner igen så är det svårt för andra att förstå innebörden i blir kvar hemma. Och pratar man om oron att bli själv med bebisen så är standardsvaret att "så va det minsann för mig med, man såg inte skymten av pappan och jag fick sköta allt själv".

Upplever ni att tiden gick fort pga att ni hade små barn? Eller känns tiden oändlig (av samma anledning)?

Än en gång - tusen tack för era tankar och gratulationer!
(1) (1)
Kommenterat den 2018-10-08 11:55 Av E.
Vad skönt att du har din familj i samma stad. Men som du säger, förståelsen finns inte alltid där. Känner igen det där svaret allt för väl.
Jag är rädd för att du även kommer att få stöta på folk som inte alls kan förstå hur din man kan åka iväg och lämna er och bla bla bla.
Har du/ni någon i ert umgänge som varit iväg på mission förut som du kan prata med? Eller som varit hemma medan ens respektive varit iväg? För mig har det varit ett stort stöd att kunna prata med min mans kollegor som varit iväg förut eller deras respektive som varit hemma, just för att de förstår så mycket bättre.

Tycker tiden går ganska mycket upp och ner, ibland väldigt fort och ibland otroligt långsamt. Men man kommer ofta in i det och på något sätt så rullar det mesta på.
(2) (1)
Kommenterat den 2018-10-08 12:21 Av Elin
Det svaret har man hört många gånger! Och om man inte själv har haft en anhörig som varit iväg är det svårt att förstå den oron som alltid finns i bakgrunden om att bli ensam. Det är inte samma sak att ha en frånvarande anhörig som är i samma stad eller på arbetet som att ha en make på utlandstjänst. Jag har stött på den kommentaren ofta och lika många ggr har jag fått förklara vårt gemensamma beslut om att maken åkt iväg.
Tiden går ibland väldigt långsamt och ibland väldigt fort. Just nu långsamt då maken nyas varit hemma på leave.
Tänker även på det praktiska för dig, vet du att en annan anhörig kan ta de 10 ”pappa-dagarna”? Om du behöver lite extra hjälp hemma första tiden menar jag!
(1)
Kommenterat den 2018-10-13 16:41 Av Josefine
Jo det har ju blivit väldigt mycket att försvara hans (vårt) beslut. Ända fram tills dagen han åkte egentligen. Tror folk räknade med att han skulle bli kvar hemma när han fick träffa sin dotter.

Tyvärr har jag inga kontakter som varit på mission eller anhöriga som jag kan prata med.

Jag har redan, efter bara knappt en vecka själv, upplevt det ni båda beskriver: att vissa dagar går fort och lätt och andra är riktigt tuffa. Jag hoppas på att komma in i det snart och hitta en vardag tillsammans med min dotter, tror det kommer få tiden att gå fortare.

Tack för tips om de 10 pappa-dagarna, ska kolla på det!
(1)
Kommenterat den 2018-10-15 18:23 Av E
Jag kan förstå det. Svårt för andra att förstå dessa val tyvärr.

Okej, vad synd.
Men du är givetvis välkommen att skriva till mig om du vill. Vi kan säkert få hjälp att byta kontaktuppgifter, så finns jag om du vill sa någon som kan förstå lite mer i alla fall och är i samma sits.

Det låter klokt. Att hitta sina rutiner och vardag hjälper tycker jag.
(1) (1)
Kommenterat den 2018-10-15 21:02 Av Elin
Du får även skriva till mig om du vill, visserligen ingen nyfödd hemma men som jag skrev tidigare va min yngsta 10 månader då maken påbörjade utbildningen på annan ort för att åka iväg och nu då han är iväg är lillen 19 månader. Jag har inte heller kontakt med någon som varit på mission.
Att hitta en vardag är bra, och rutiner, även bra att hålla fast vid rutinerna då din sambo är hemma på leave, på det sättet har det blivit lättare för mig då han åkt igen. Men med en nyfödd kan det ta ett tag att hitta rutiner då de är rätt ombytliga av sig de små!
(1)
Kommenterat den 2018-10-15 21:11 Av anhörig
Hej! Jag och min sambo har inga barn men vi gör vår första mission tillsammans nu. Ville bara säga hur stark och ffa modig jag tycker ni men mest du är. Verkligen ingen lätt uppgift och kan tänka mig att ni får slåss mot normer att han valde att åka. Stort av dig och fint att ha en sån tillåtande och stark relation. Det kommer göra er än mer starka och jag hoppas allt går bra för er.
När jag hör andra anhöriga med barn blir jag ibland förvånad hur de ska lösa allt själva. Hade vi haft barn nu hade jag tagit alla hushållnära tjänster som fanns för att underlätta vardagen.
Men man gör såklart som man själv tycker passar.
Isf tycker ni är grymma och hoppas tiden går fort. Ta stöd av oss andra anhöriga annars :)

Bra att du hör av dig här på forumet. Vi är alla anhörig med olika förutsättningar, tankar och känslor. Hoppas vi kan stötta dig <3
(4)
Kommenterat den 2018-12-22 21:24 Av Josefine
Tusen tack för era fina ord! Vi har klarat oss ganska bra på hemmaplan. Det har varit tufft periodvis men också lättare än jag trodde innan. Bebis har varit snäll mot mig :) Nu kommer make/pappa hem om två veckor så nedräkningen har börjat på riktigt!

Har inte kollat här igen förrän nu, ledsen att jag inte svarat tidigare. Tack för ert stöd! <3
(1) (2)
Kommenterat den 2018-12-26 21:08 Av M
Josefine, först och främst vill jag instämma i alla gratulationer! Så underbart med ett litet barn!

Skönt också att höra att tiden har gått ganska bra, livet med en nyfödd bebis är upp och ner den första perioden och inte blir det lättare av att vara själv!!

Kul att du fått stöd här i forumet! Vill även slå ett slag för IZ stödtelefon som man kan ringa dygnet runt och prata med en anhörig. Och så chatten såklart - också tillgänglig var dag nu kring jul.

Styrkekramar till dig, bebisen och pappan men också till alla anhöriga där ute!
(1) (1)