OM BLOGGEN

Invidzonens blogg är en plats där alla som vill får chansen att skriva av sig lite. Tanken är att bloggen ska vara som ett enda kalejdoskop med tankar och berättelser från anhöriga men även veteraner. Vill du också skriva i vår blogg? Mejla din text och bild till:   eller . Självklart får du vara anonym, ange bara din signatur. Vill du ha hjälp med att hitta en symbolisk bild om du inte har egen? Det fixar vi. Varmt välkommen med ditt bidrag!


 

Nystart

Publicerad av Vi två igen

När jag gick hem från jobbet hade jag inte en tanke på att det skulle vara ett tomt hus som mötte mig. Fast det brukar det vara, tomt, men nu var det tomt tomt och det skulle dröja sju veckor innan vi blir två igen.

Det slog mig inte förrän jag hängde av mig jackan och märkte att skostället hade fler luckor än vanligt. Då brast det för mig, tårarna gick inte att hejda. Han hade ju åkt. På något sätt hade jag förträngt det hela dagen på jobbet och nu blev det så påtagligt.

Jag gick ut i köket och där stod en stor bukett med rosor och en lapp på bordet. “Det dröjer inte länge förrän jag står där i hallen. Puss!” Just då kändes det inte som det skulle vara snart han kom hem. Just då kändes det som en evighet. Men de orden fick bli mitt mantra. De orden var starten på en ny insats på hemmaplan. Det hade ju gått förut, så visst skulle det gå den här gången också.

Jag gjorde en kopp te och kollade min mail och därefter Försvarsmaktens hemsida och sist Invidzonens forum. Det var min “vanliga insats-rutin” som gick igång. Det är fördelen med rutiner, att de slår på när de behövs. Jag försökte minnas hur det var första gången han åkte. Jag tror att jag hade ett A4-block liggande vid sängen där jag skrev om dagen. Så gott som varje dag blev det några rader, ibland två hela sidor. Det var många brev som skickades flera hundra mil varje gång.

Med makens ord i huvudet drog jag på mig löparkläderna och snörade skorna. “Det var väl tusan om jag inte skulle kunna träna mig i form till leaven så vi kunde hålla jämna steg” tänkte jag. Det blev en bra start på den sista insatsen, trots att huset var tomt och skohyllan gapade efter kängor och träningsskor.

En nystart för min träning och en medvetenhet om hur bra vi har det tillsammans och en tacksamhet över kärleken, även på distans.

 

Signatur: Gästbloggare
Tillbaka

SOCIALA MEDIER